Igår var en rätt så händelselös dag. Jobbade, körde min intervallträning, åkte hem, tränade pilates och låg sedan på soffan och läste resten av kvällen. Eldade i kaminen och hade det allmänt GÖTT. Ringde och fick tid hos en fysioterapeut, eller om det var en kiropraktor, uppfattade det aldrig men det är nog lite skitsamma, som nu på fredag. Hoppas nu på MIRAKEL för jag är så sjukt trött på att inte kunna vrida armen eller lyfta något utan att det gör ont i armvecket. Är ju också ett djävla ställe att ha ont på, liksom helt meningslöst. Hoppas det går att fixa på något sätt, även om jag misstror p g a att jag känner mitt måndagsexemplar till kropp där ingenting ska gå enkelt. Är fortfarande helt förundrad över att mitt knä, som oförklarligt drabbades av någon mystisk smärta och svullnad under vår vistelse i Göteborg under semestern, återhämtade sig på bara några dagar. Det stärker bara mina misstankar om att det var något psykosomatiskt p g a min ovilja mot storstäder (vet i och för sig inte om Göteborg är att räkna som "storstad" men i min värld är det det). Fast vi hade det toppen, det ska tilläggas.
Från det ena till det andra av meningslöst bloggande: Ligger i alla fall bra till i min Sagan Om Ringen-vandring! I mitten av juni påbörjade jag monsteretappen Lóthlorien - Amon Hen (482 km) och räknade då med att vara framme "någon gång i oktober" men jag har steppat upp och passerade Amon Hen för flera veckor sedan, och nu har jag även avverkat nästa etapp, Amon Hen - Svarta Porten (257 km). Svarta Porten är Mordors huvudingång (dit Gollum visade Frodo och Sam) så nu börjar det banne mig dra ihop sig. Tågar nu vidare mot Minas Morgul och har mindre än 300 km kvar till Domedagsberget! Total sträcka: 1986 km, fast enligt min källa (en artikel i GP) så är hela distansen som vandrades 2173 km, men i sammanställningen har de bara tagit med "de viktigaste sträckorna" så däraf 187 km av diverse slaskdistanser, tydligen ej värda att omnämnas. Men eftersom jag räknar med att ha avverkat sista sträckan (Cirith Ungol - Domedagsberget) med lite marginal innan året är slut hinner jag säkert också fylla ut med de där 187 kilometerna. Så att det blir På Riktigt. Fast på film. Fast i verkligheten. Så att säga.
Ibland får jag reklam för en app där man kan gå olika distanser, till exempel till Transsylvanien, vad man nu skulle göra där (ungefär lika oklart som vad jag har på Domedagsberget att göra), och så får man medaljer när man avverkat vissa etapper. Fast det är en betal-app som kostade 40 pund om jag inte minns fel. Det är jag för snål för. Fast medaljer ändå...sa min dotter med förledande röst när jag avkunnade denna princip. Och ja, medaljer är ju faktiskt kul. Men de kanske inte ens var på riktigt? Läste inte så noga eftersom jag redan bestämt mig för att det inte var något för mig, det kanske bara var virtuellt alltihop, ungefär som de pokaler jag får i min Mahjong-app när jag klarat av en månad av "daily challenges". Som alltså bara är en tecknad bild på en pokal, men ändå kul att ha på något sjukt sätt. Men nä, någon app för över 500 kronor som virtuellt ska ta mig till Transsylvanien blir det nog inte. Fast ibland resonerar man (jag) löjligt när det gäller appar. Jag har t ex en app som heter Dog Tracks som används när man lägger spår och är jättebra. Man startar den när man lägger spåret och sen startar man den igen när man går spåret med hunden och så kan man se hur mycket hunden avviker från det spåret man gått. Den kostade väl nån hundring och det var ett väldigt ojande från min sida innan jag köpte den, medan jag till exempel utan att blinka körde 14 mil tur och retur i söndags bara för att vara med på en prisutdelning i en spårtävling. Så man är ju inte alltid 100 % konsekvent i sitt tänk kring kostnader, hehe.
Har annars köpt på mig både det ena och det andra på sista tiden och känner mig EXTREMT slösaktig pga det. Detta har jag unnat mig:
1. En "inframadrass", detvillsäga en jättestor värmedyna. Älskar den. Har ju i hela mitt vuxna liv haft en massa trist smärt- och värkproblematik utan någon speciell orsak, eller i alla fall ingen som någon medicinsk kunnig kunnat hitta, och allt som lindrar är guld. Hundarna älskar den också, särskilt taxarna. Bra med en stor som alla får plats på, hehe.
2. Ett par nya BLUETOOTH IN EAR-hörlurar p g a att jag är sjukt trött på att de aldrig är på samma ställe som jag är på. Brukar ju köra mina intervaller direkt efter jobbet, och även om jag lägger fram hörlurarna på byrån i hallen så att jag ska se dom och ta dom med mig när jag åker till jobbet så är det 50/50 om de kommer med eller blir liggande kvar till ingen nytta. Då kunde man ju vara lite smart och ha dom på jobbet hela tiden, men ibland vill jag ju faktiskt lyssna på musik eller podd när jag är ute och går hemma, och då är det samma sak igen. Nu har jag två par, som den lyxlirare jag är.
3. Ett par nya ridbyxor. Tyckte ju mitt ryttarliv revolutionerades lite när jag för något år sedan köpte nya ridbyxor från ZacZess Equestrian för de är så superstretchiga och sköna att man liksom aldrig vill ta av dom. Hej då till mina gamla Pikeur Candela som förvisso har levererat, men som jag nog aldrig kommer att använda igen eftersom det är sån himla skillnad i komfort. Har nu köpt en ny modell med lite mer kompression, för jag upplever att de superstretchiga har blivit lite uttöjda, fast det är nog egentligen bara en otroligt vek undanflykt från en som helt enkelt kände för att UNNA SIG NÅGOT NYTT. Men de här är banne mig ÄNNU skönare? Så nöjd. Har också insett att jag, som i mitt vanliga liv är sjukt ointresserad av kläder, ändå tycker det är "lite kul" att ha fina ridkläder. Plus att jag, som kanske sista person i hela djävla UNIVERSUM, har kommit på grejen med funktionskläder vid ridning. Förr var ju kläder man hade i stallet lite sånt man hade kasserat i det civila så att säga. Man hade förstås ridbyxor, men till det nån gammal sleten skjorta och så var det inte mer med det. Det fanns (i alla fall inte som jag minns det) inte så mycket annat att välja på heller, utan efter ett svettigt ridpass så fick man helt enkelt gå omkring och huttra i sina dyblöta bomullskläder tills de torkade. Men sedan kom världen ikapp det finns numera en hel uppsjö av ridtröjor och ridtoppar i funktionsmaterial. Långt efter att världen tagit detta steg in i framtiden så kom jag sladdande in på upploppet, sist av alla. Men nu har även alla mina gamla skjortor och urtvättade t-shirts i bomull åkt till förmån för funktionskläder. Som ju faktiskt är helt överlägset bäst.
4. Nä, det var faktiskt allt. Men det är mycket för att vara mig. Nu blir det svångrem på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar