På Särsö i Roslagens skärgård finns ett kompisgäng - fyra killar och tre tjejer som hängt ihop så länge de kan minnas. Sommaren 1985 har alla utom en fyllt fjorton år och relationerna börjar förändras.
För att visa sig tuffa inför tjejerna gör killarna en båtutflykt till den svårtillgängliga ön Svärtan. På en undangömd strand finner de något otroligt: en sjöjungfru. Inte Disneyvarianten utan en rätt otäck havsvarelse med mänskliga drag. Den är fastknuten och döende eftersom den inte kan ta sig ner till vattnet. Killarna beslutar sig för att ta med varelsen hem, där de gömmer den i ett vattenfyllt badkar i en sjöbod. Men snart visar det sig att sjöjungfrun har förmågor som verkar splittrande på gänget. Vad är den egentligen kapabel till och varför var den fastknuten?
Den här boken har ju blivit väldans omskriven och hyllad, men njaaae? kände väl jag lite efter att ha läst den. För det första tycker jag inte att det är rimligt att hitta en sjöjungfru och vara så totalt likgiltig som en del i det här gänget var. För det andra så tycker jag att berättelsen tappar rätt mycket när berättarjaget måste inflika "på den här tiden fanns det inga mobiltelefoner" (kanske inte ordagrant citat men liknande hänvisningar till hur det var "på den tiden") som jag inte tycker man behöver skriva läsaren på näsan. För det tredje hade Disneys lilla sjöjungfru premiär (i Sverige) 1990, så den referensen (som även används i boken, inte bara på baksidestexten) är ju inte relevant sommaren 1985, just saying. Sen var väl berättelsen i sig okej, men inte mer än så faktiskt. Den får tre små sjöjungfrur av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar