Så dramatiskt blev det inte idag (eftersom jag följde slingorna). Kom tillbaks, fikade och hängde ett par timmar med taxfolket, påbörjade sedan hemfärden. Svängde inom Ica Kvantum och köpte en sallad, hade dock inte lust att sitta och mula i mig den på parkeringen utan körde hemåt och tänkte att jag stannar på något rastplatsliknande utmed vägen. När jag var liten så brukade vi åka på utflykt till Visingsö med mormor och morfar och på vägen dit (eller hem) stannade vi alltid på en rastplats och åt medhavd matsäck och det minns jag som mysigt. Nu var det kanske liiite skillnad på en rastplats utmed gamla riksettan på 1970-talet jämfört med den ynkliga lilla parkeringsficka utmed den hårt trafikerade väg 21 i nådens år 2023 som jag till slut svängde inom, men det var hur som helst rätt omysigt. Trafiken susade förbi i 100 km/h så att hela bilen vibrerade, solen stekte och det blev snabbt obehagligt varmt. Kunde ju lika gärna kört hem och ätit den där salladen hemma i trädgården, men jag var hungrig och det är ju lätt att vara efterklok.
Kom hem och då visade det sig att det släp som min man skulle ha lånat som imorgon redan var utlånat, så nu får vi skrapa fram plan B avseende morgondagens färd till tippen. Vill helst ha det avklarat, men hyra släp kräver en massa logistik eftersom det inte finns någon som hyr ut här i byn. Lånesläpet (från min mans jobb) är bara tillgängligt på helger och nästa helg är vi upptagna. Aja, det löser sig väl.
När var familj akte till kusten stannade vi vid en kiosk pa vägen, och där fick jag en glass! Det var bara nio mil, sa inte langt, men jag kommer fortfarande ihag det. Barndomsminne.
SvaraRadera/Annika