Sportlov

Den här veckan är det sportlov, vilket inte betyder ett skit i min värld eftersom mina barn är vuxna. Heter det ens sportlov längre? I fikarummet förra veckan hörde jag några säga att det hette "februarilov" för att man inte sportar längre, och så började de prata om hur mycket sport som utövades på sportlovet när de själva var barn. Vad jag minns var det inte så mycket sportlovsaktiviteter när jag var liten, men det kan också bero på att jag växte upp på landet och allt som oftast befann mig långt bort från händelsernas centrum. Kan ju ha pågått väldiga arrangemang bakom min rygg så att säga, men som man inte var med på för att ens föräldrar inte kunde eller ville skjutsa. Minns i alla fall en gång på mellanstadiet som jag var delaktig, det var pingisturnering i skolan på sportlovet och jag vann. Fick ett par knallgula raggsockor i pris, var himla nöjd med dom för de var a. knallgula och med dåvarande klädsmak mycket fränare än grå  eller bruna som annars var standard, b. mycket varmare än de hemstickade som man annars sladdade runt i. Plus att det säkert var ett skrytvärde i dom, "de här vann jag i skolans pingisturnering på sportlovet...". Hehe. 

Detta sportlov/februarilov påverkar mig inte på annat sätt än att det inte är någon vanlig ridning. Har anmält mig till en dressyrkurs på torsdag, men annars är det teoriclinics. De enda jag ville gå på (tömkörning och longering) var dock på samma dag som dressyren, så det sket sig. 

En storm som hette Otto kom och gick, det skallrade rätt rejält i fönsterrutorna natten mellan fredag och lördag men annars blev vi inte drabbade. När jag var ute med hundarna på lördagsförmiddagen så såg jag  takplåtar på ett uthus som lossnat och flugit rakt in i vardagsrumsfönstret hos en avlägsen bekant, så det var ändå lite krut i Otto. 

På lördagseftermiddagen var vi på födelsedagskalas för Oliver som fyllde 11 år. I vanliga fall brukar jag ju baka tårta, men i år ville han ha en kööööbekaaauga så då fick det bli så. Svängde förbi och hämtade upp den på konditoriet, då hade de missat att spritsa "OLIVER 11 ÅR" på den men det skulle de göra medan jag väntade. Väntade och under tiden studerade jag interiören för vad annat kan man göra? Bakom disken fanns hyllor där det stod flaskor med likör och vin, samt cellofanpåsar med kex och skorpor och lite sånt där, plus - helt otippat - inklämt mellan likörflaskorna en rad med trepack padelbollar som slumpades bort för 69 kronor styck. Det finns kanske ett hittills okänt samband mellan padel och bakelser?

Avverkade kalaset på ett par timmar, åkte hem och blev sådär post-kalas-matt som man bara kan bli när  det gått lång tid sedan man ätit något vettigt eftersom man fortfarande är mätt för att man ätit tårta och druckit kaffe. Då blir åtminstone jag helt trött och håglös. Fick tvinga mig ut i köket och koka pasta och sno ihop någon sås som vi åt fastän vi egentligen inte var hungriga. Sen 

Igår vaknade jag med en känsla av att vara Helt Ledig. Ändå rätt gött. För även om jag gillade att vara hos Lille P så har det ju ändå funnits ett visst mått av uppbundenhet de dagarna, får väl försöka se det som att jag får något (ledighet) stället för att bli av med något. Gick ut med hundarna, eller bara Laban och Tage. Remus är visserligen pigg efter sin operation men det är ändå mindre än en vecka sedan så då känns det lite väl mastigt att ta ut honom på en jätterunda. Hilding fick stanna hemma och hålla honom sällskap och gå en minipromenad tillsammans med husse. 

Vädret var härligt, det var visserligen rätt kallt men solen sken och himlen var blå och när man gick i lä kunde man nästan inbilla sig att det var vår. Gick 12 raska kilometer, kom hem och sedan var det bara att bänka sig i tv-soffan och se på när de svenska skidskyttemedaljerna börja välla in. Där gick den eftermiddagen och sedan var det dags för de gamla vanliga söndagssysslorna i form av matlagning och brödbakning och lite annat smått och gott. 

Har sträckt mig i ryggen på något sätt, det gör inte direkt ont när jag står och går och inte när jag ligger stilla. Däremot när jag vänder mig eller reser mig och ska räta ut ryggen, djävlar vad det hugger till. Vet inte vad det beror på,  kanske för att Tage i lördags kom i full speed bakifrån och skulle hoppa på Laban och börja skojbrottas (han får såna ryck ibland) och det blev då världens ryck i kopplet, men det kan också bara vara universums sätt att informera om att jag har ett måndagsexemplar till kropp. Tycker att det är väl själva FAAN ändå, man tränar och står i och är präktig till tusen och ändå ska man dras med krämpor och smärtor och plågor som om man nästan hörde hemma på långvården. Gud vet hur det hade varit om jag INTE hade tränat, muttrade jag surt till min man igår efter att ha varit tvungen att resa mig i slow motion och räta ut ryggen centimeter för centimeter som om jag vore hundrafemtio år gammal. Sen tittade jag på Biggest Loser och blev något muntrare som man alltid blir när man inser att det finns dom som har det lite värre. Tycker dock att dom ändå har förvånansvärt LITE krämpor med tanke på hur otränade de är och förhållandevis hårt de kör? Eller åtminstone verkar det som att de tränar träna hårt och länge, fast det kanske är klippt så att det ska se ut som att de inte gör annat? Egentligen är ju hela programidén rätt osund, det är ju liksom inte realistiskt att förvänta sig att man ska gå ner 6-7 kilo per vecka även om det finns att ta av så att säga. Nu var det en som bara hade gått ner 1,4 kilo och då blev det genast besvikelse och bekymrade miner och man skulle "se över helheten för att se var det brister". Men går man ner 1 kilo i veckan blir det 52 kilo på ett år, det är ändå rätt mycket. Men det blir väl inte lika bra tv dårå. 

Nu väntar ännu en kämpig jobbvecka och den börjar - NU.