No more blood to give

Igår var det ju, för att vara februari, helt overkligt fint väder. Nu ska det förvisso bli både snö och en hel näve minusgrader till helgen, så det gäller ju verkligen att njuta av sol, blå himmel, TIO PLUSGRADER! Svängde inom ett bageri på hemvägen och köpte semlor, tog sedan med mig hundarna ut i skogen och skuttade (nåja) en runda på 8 kilometer eller så. Kom hem med rosor på kinden och solsken i blick, körde ett pass pilates och sedan var det dags att duka fram semlorna. Mmmm...semlor. Den här var fan i mig  i mina ögon helt fulländad: fluffig bulle utan för mycket kardemummasmak (tycker det lätt tar över), rikligt med mandelmassa, perfekt vispad grädde och så en perfekt balans i förhållandet mellan bulle, grädde och mandelmassa. Så jag njöt. 

Fick svar från mina blodprover som jag var och lämnade på fd Blodgivarcentralen för ett par veckor sedan. Nähä, men då hade jag väl för lågt ferritinvärde, trots att mitt Hb var bra. Ferritin är det protein som binder till sig järn, dvs som visar hur mycket järn man har i kroppen. Och av det hade jag tydligen inte tillräckligt mycket för att få dela med mig av till andra. Har ju haft jättelågt Hb - trots järntabletter - i hela mitt vuxna liv, men jag tänkte att det kanske skulle ordna till sig av sig själv nu i (eller efter? så djävla svårt att veta vad som är vad, och ibland får jag en känsla av att folk hellre skulle bli ertappade med sexköp än prata öppet om klimakteriegrejer) menopausen (vilket otroligt torrt ord), för det gjorde ju Hb:t, kanske inte i samma sekund men ändå måste det ju finnas något samband mellan att ha enormt riklig mens varje månad och att sedan inte ha det längre? Men järnet behöver tydligen lite extra hjälp på traven, och jag äter ju inga mängder (rättare sagt: inga alls) inälvsmat som ju tydligen är universalmedicinen. Får väl köpa något kosttillskott dårå. Det var inte på något sätt alarmerande lågt utan bara precis utanför referensvärdet och jag känner mig inte onormalt trött eller andfådd eller något sånt, men en gräns är ju en gräns. Och jag hade i alla fall varken syfilis, hepatit eller HIV (det trodde jag i och för sig inte heller). Det sjuka i sammanhanget är att nu måste jag vänta TVÅ ÅR innan jag är välkommen tillbaka till fd Blodgivarcentralen för nytt test för att se om jag duger. Så det blev platt fall i min strävan efter att bli en mer samhällsnyttig medborgare. Sorry alla ni som suktar efter O-, jag behöver det tydligen bättre själv. 

Idag har jag en sån där seg dag där jag har ett gruppmöte sent i eftermiddag (för att det ska matcha andra tidszoner), så jag ska jobba på jobbet på förmiddagen, åka hem efter lunch och vara ledig ett par timmar innan det är dags att koppla upp sig mot jobbhjärnan igen. Är ju ändå ett smidigt sätt att lösa det på mot hur det var förr, och de här mötena är bara en gång i månaden så det kan jag väl stå ut med. 

Fick mail från stallet om dressyrträningen imorgon, det ska bli kul. Och i helgen är det ju Gothenburg Horse Show, eller den har ju redan börjat men det lär väl inte visas något på tv förrän till helgen. Förr i världen åkte vi "alltid" dit, men jag har ju blivit så otroligt lat och bekväm. Plus att jag med åren har fått större och större aversion mot att trängas med folk i mässhallar och köer. Nä, sport gör sig bäst på tv. Hehe.