Lille P vecka 4

I tisdags var Lille P a little pain in the ass att fånga i hagen. Hagen är stor och naturligtvis stod de längst ner och då är det som att han är extra motvillig. Det blev inte bättre av att det red förbi någon på vägen bredvid hagen, vilket såklart satte sprätt på ALLA hästarna (Lille P går ihop med ett äldre halvblodssto och i hagen bredvid går det två nordsvenska ston). Måste ändå säga att han rör sig snyggt, även om det är irriterande när han rör sig FRÅN mig, hehe. Sen när jag till slut fått tag på honom red den här personen förbi igen. Och IGEN! Vad är det för kul med att rida fram och tillbaks på en landsväg frågar jag mig, men det fanns förmodligen något syfte med det. Hon bad i alla fall om ursäkt för det såg ju ut som att Lille P varit svår att fånga pga att han hellre ville springa efter den förbipasserande hästen, men så var det ju inte (vilket jag såklart förklarade, artig som jag är). Intresserad av att följa med mig var han INTE, han provade flera gånger med att bara tvärstanna och stå där och tjura. Men ja, till sist fick jag i alla fall in honom. Ridningen gick okej, han blev lite spänd ibland och STARK i galoppen. 

På fredagen var han något mer medgörlig att fånga, men kände sig väl ändå tvungen att dra några varv och se sur ut först. Hans ägare skulle rida sitt gamla sto som haft föl och därför inte är riden på nästan ett år, så det var första gången vi hade sällskap på ridbanan. Men det gick bra, han brydde sig inte så mycket. De går ju i samma hage så det kan ju inte vara så mycket att hetsa upp sig över, kan man ju tycka men sånt vet man ju aldrig. Jobbade ganska länge i skritt p g a ville inte börja trava när stoet var på banan eftersom hon är rätt het. Vet inte om det var på grund av det eller om det bara var en sån dag (det var förvisso såkallat knäpphästväder med hög och klar luft), men han var otroligt stark och springig i traven. Jobbade som på en stor åttvolt, fast mer som att vända snett igenom än att ha en öppen del på volten, och där gick det undan på diagonalerna, djävlar vad han älgade på. Fick hålla på med det ett bra tag innan han lugnade ner sig och blev lite mer balanserad. Galopperade inte p g a det, och ändå var han helt svettig efteråt. 

Igår var han a. LÄTT att fånga (berodde kanske på att han stod ganska nära grinden, kanske känner han inte frihetens vingar växa ut på samma sätt då som när han är långt nere i hagen?), b. SNÄLL i stallet (han är ju en surmule som inte gillar att bli ryktad och pysslad med något vidare och man får passa sig så man inte får ett tjuvnyp), c. HÄRLIG att rida. Jobbade med mycket volter och vändningar i skritt och trav och han blev riktigt lösgjord och fin, började tugga på bettet och sökte sig framåt-neråt. Härligt! Man får dock passa sig för hur mycket eftergift man ger, för han är verkligen inte blyg för att köra ner huvudet om han får för mycket tygel att förfoga över, hahaha. Köttbullen gör ju likadant, men Lille P är tusen gånger starkare. Men det kändes generellt väldigt BRA. Hade tänkt galoppera eftersom jag inte gjorde det i fredags, men ville sluta i en känsla av att det kändes just BRA och balanserat och innan han blev för trött, så det blev ingen galopp igår heller. Får ta tag i det i veckan som kommer.