Brännaren

Har läst Brännaren av M.W. Craven. Detta är handlingen:

En seriemördare bränner människor levande vid de förhistoriska stencirklarna i Storbritanniens Lake District. Han lämnar inga ledtrådar efter sig, och polisen är hjälplös.
När hans namn hittas inristat i de förbrända resterna av det tredje offret tas den avstängde kommissarie Washington Poe tillbaka i tjänsten och kastas in i en utredning som han inte vill ha något med att göra. Han paras motvilligt ihop med den lysande men socialt tafatta civila utredaren Tilly Bradshaw och det omaka paret upptäcker ett spår som enbart var menat för Poe.
I takt med att antalet offer ökar börjar Washington Poe inse att mycket mer står på spel för honom personligen i fallet än vad han kunnat föreställa sig...

Tjaa? Är lite kluven, bitvis var det en rätt spännande berättelse, bitvis rätt rörig och mot slutet lite förutsägbar. Karaktärerna var rätt stereotypa: den manlige begåvade och mycket pragmatiske Hjälten som ständigt bryter mot alla regler (och därför når strålande resultat), den smarta men ack-så-reglementsenliga kvinnliga kommissarien som fungerar lite som en bromskloss (plus såklart en hel hög med Högre Byråkratiska Chefer som bryr sig mer om karriären än att lösa fallet och därför måste kringgås av Manliga Hjälten och som sätter Kvinnliga Chefen i klistret för hon förstår ju att utan Manlige Hjälten så kommer mördaren aldrig att åka fast), och så någon som verkade försöka porträtteras som en i mina ögon rätt misslyckad kombination av Saga Norén (Länskrim, Malmö) och Holly Gibney (Mr Mercedes-sviten m m). Det blev ingen klockren fullträff här. Den här boken får två algoritmer av fem möjliga.