Lille P:s ägare red honom i helgen, då hade han varit ganska busig och bockat så det kändes ändå skönt att kunna vara på ridbanan (även om det var där han hade busat). Tog det väldigt lugnt eftersom han vilat i tre veckor. Red en övning som jag tror kallas "hunden", eller åtminstone kallade Karin den för det, som är att man rider på en volt vid A eller C ("hundens" huvud), sedan rider man ner en bit längs med långsidan och gör en volt tillbaka (som blir "hundens" öra), sen lägger man volt vid A-eller-C i det nya varvet och sedan ner en bit längs med långsidan och gör en volt tillbaka ("hundens" andra öra). Man kan också göra en liten volt i volten på den öppna delen (som då blir "hundens" nos), men där är vi inte riktigt än. Men för att vara Lille P så gick det faktiskt väldigt bra, tyckte han var riktigt balanserad. Red "hunden" i skritt, sedan travade jag och gjorde lite volter och serpentiner och det gick också bra. Någon gång blev han lite springig, men annars jobbade han på fint. Sen hade vi lite myyyyz efteråt. Lille P är ingen direkt kelgris, tvärtom kan han vara direkt sur när man gör i ordning honom, men efter ridningen brukar han vara lite mer tillgänglig.
På fredagen gjorde jag ungefär samma sak, tyckte det gick riktigt bra, framför allt i skritten där han tidigare har taktat mycket, men nu jobbade han på och var fokuserad. Igår gjorde vi UNGEFÄR samma sak igen, fast inklusive galopp. Det gick bra, fast han blev stark. Är rätt mycket krut i honom ändå, även om han för det mesta är väldigt cool att rida på banan (till skillnad mot ute på fält där han uppenbarligen ser spöken bakom varje grässtrå och ungefär vad som helst kan hända). När jag läste annonsen om "medryttare sökes" stod det att det var en väldigt lugn och snäll häst, men då var han såklart inte riden på Fälten Där Den Onde Bor. Hehe.
Tråkig nyhet (som dock inte har någonting med Lille P att göra, men ändå hästrelaterad): min ridlärare I ska sluta. Gud vad våra ridlärare slutar, känns det som. Sen jag började i Bästa Måndagsgruppen™ i januari 2018 så har vi avverkat 4 instruktörer (fast Linda var bara till låns under en termin). Det är ju väldigt trist, även om det aldrig har blivit till det sämre. Inte så att det är en stigande skala av bra-bättre-bäst, det har alltid varit bra men så har det blivit bra fast på ett annat sätt. Är ju också nyttigt att rida för lite olika instruktörer för alla har ju olika saker de fokuserar på och sen kan de ju liksom säga saker på ett nytt sätt som gör att gamla polletter som suttit fast i systemet i åratal äntligen kan ramla ner. Som nu i torsdags när ridlärare V sa att jag skulle sitta som en klick utsmält mjukglass i galoppen. Det var ju tydligen det jag behövde höra istället för en massa varianter på "kom ner i sadeln". Så jag hoppas att trenden följs och att det här också blir annorlunda-men-bra-ändå. Men som sagt trist. Men ridläraryrket är ju inte så lukrativt som man skulle kunna tro: dåligt betalt, dåliga arbetstider och en arbetsmiljö som inte direkt gör någon avundsjuk. Plus att man i en ridklubb är anställd av en ideell förening som alltid har ont om pengar och där det alltid förekommer ett visst mått av tjafs.
Jaha, så nu får vi väl se vad som händer? Det sura är att I ska sluta redan som nästa vecka (hon har fått ett nytt jobb från och med 1/2 som jag fattade det som) och jag missar dagens lektion p g a jobbresa till Dääänmääärk, och nästa vecka är det teori. Blää. Är dock himla glad att jag började i den här dressyrgruppen på torsdagarna, det är sån ordning och reda med ridlärare V och hon gör bra övningar och är engagerad till tusen. Bra att ha en fast punkt i tillvaron i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar