Det var sju grader kallt när jag huttrade iväg till stallet igår kväll, måttligt pepp om jag ska vara helt ärlig. Frös redan när jag satt hemma i soffan och läste i väntan på att det skulle bli dags att ge sig av, men det var ju liksom inte lönt att tända en brasa för att jag skulle få det varmt och gött i tio minuter innan det var dags att klä på sig lager på lager på lager och ändå bereda sig på att halvt frysa ihjäl. Vintertid är verkligen inte hästfolkets glansdagar, den saken är ju säker.
Gårdagens övning var enkla byten. Enkla i bemärkelsen att de inte är i språnget dårå, inte att det skulle vara så himla enkelt för det var det inte. Ett enkelt galoppombyte innebär att man galopperar i låt oss säga vänster galopp, gör ett avbrott till skritt, skrittar några få steg och sedan fattar man (i det här fallet) höger galopp. Alla som någonsin hört mig tala om Köttbullen vet vid det här laget att allt som har med galopp att göra är något av hennes akilleshäl. Hon har svårt att fatta galopp, hon har svårt att hålla igång galoppen och hon har svårt att galoppera i form. Men det är ju bara att kämpa på. Övningen vi red igår var så här: fatta galopp på långsidan, vända rätt upp vid A, göra ett enkelt byte vid X, ut på spåret i det nya varvet, bryta av till trav, trava halva långsidan, fatta galopp och så vända upp vid A, osv. Det gick ändå ganska bra, även om Köttbullens galoppfattningar ibland är vidriga. När vi galopperade i kadriljen i måndags så var ju hennes galoppfattningar riktigt fina, men igår var det rätt många på temat att hon liksom välver hela kroppen samt skjuter upp ryggen i fattningen, vilket både är otroligt obekvämt samt gör att det också är svårt att sitta stilla i fattningen. Men det är nyttigt att träna galoppfattningar, och galoppfattningar blev det många av. Efter att vi ridit enkla byten på medellinjen så red vi serpentiner med enkla byten i bågarna och det gick också rätt bra. För att vara Köttbullen såklart. Hon har ju inte direkt en dressyrhästs exteriör om man säger så, men hon gör så gott hon kan. Ibland, åtminstone.
Nu är det jullov i stallet, men vårterminen börjar redan vecka 1 vilket innebär att Bästa Måndagsgruppen™ samlas redan 2 januari. Då har man ju knappt hunnit nyktra till, sa jag, som om jag var en himla partyprinsessa som håller igång ända tills sändningarna från Garmisch-Partenkirchen startar. AS IF. Jag brukar ju gå och lägga mig senast 22.30, nyårsafton eller ej, men man kan ju åtminstone skämta om att det finns ett tolvslag att uppleva.
I eftermiddag ska jag till Lille P, är måttligt sugen eftersom det var 12 grader kallt i morse, marken är stenhård och frusen och framför allt gick det ju "sådär" förra gången jag red. Men det är ju bara att kämpa på. Ska rida idag och på söndag, sen ska han ju också få jullov i några veckor. Nästa vecka ska det bli 7-8 plusgrader och regn, det ser jag fram emot. HATAR KYLAN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar