Vi hade vikarie, samma tjej som hade dressyrkursen på höstlovet för vår vanliga ridlärare var sjuk. Vi skulle rida med enhandsfattning, detvillsäga bara hålla tyglarna i ena handen och i huvudsak rida för vikt- och skänkelhjälper. Det var URSVÅRT, men väldigt nyttigt och det kändes som att hästarna blev extremt lösgjorda av detta? När vi skulle galoppera (fortfarande med enhandsfattning) så gjorde Köttbullen så himla fina galoppfattningar, utan några som helst krusiduller. Sedan skulle vi rida förvänd galopp, det gick mindre bra. Övningen var så här: Man var i höger varv, på ena kvartslinjen skulle man fatta vänster galopp och galoppera längs med långsidan, sedan avbrott till trav, sedan rida hästen högerställd längs med halva andra långsidan, sedan rakrikta, sedan rida vänsterställd resten av långsidan och så galoppfattning och förvänd galopp igen, osv och så samma i andra varvet såklart. Fick inte till den förvända galoppen en enda gång, spelade liksom ingen roll att jag gav inte bara övertydliga utan super-övertydliga galopphjälper, hon fattade ändå "fel". Detvillsäga rätt. Men det var fina och balanserade fattningar och det var också fina övergångar. Bryr mig därför inte så mycket om att det inte blev förvänd galopp, hon/jag/vi kan väl inte bättre än så här just nu. Men hon blev superfin i formen och var också riktigt framåt (för att vara Köttbullen i alla fall) så jag var nöjd.
▼
fredag 2 december 2022
Till stallet istället, v 48 2022
Höll på att skriva "pt 2" av gammal vana, men kom på att jag skippade ju måndagens hoppning. Igår fick jag ta över Köttbullen efter en överlycklig unge som hade hoppat henne och det hade gått bra. Kom in i ridhuset, såg hindren och kände att, tja, det var väl lite på den nivån som jag själv hoppade förra helgen. Hehe. Nä, men en av fördelarna med att vara så här gammal som man är, är ju att man inte behöver bevisa något för någon. Man kommer aldrig att bli en ny Malin Baryard-Johnsson och det är faktiskt ingen naturlag att man ens måste tycka att det är så himla kul. Att hoppa alltså, jag tror det kan vara roligt att vara Malin Baryard-Johnsson ibland, särskilt när det regnar in guldmedaljer och prispengar, men hon har nog också dagar där hon bara vill ligga i soffan och kolla på Paradise Hotel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar