Lille P vecka 49 2022

På tisdagen testade igen att rida utan att longera först, och den här gången gick det superbra. Han skrittade lugnt och fint på lång tygel utan tendens att börja takta. Sedan tog jag tyglarna, man får liksom smyga in det momentet, och jobbade lite i skritt och det gick också ganska bra. Ett par taktningar, men ändå rätt avslappnat för att vara honom. Jobbade sedan på fint i traven, han HAR motor men också en tendens att bli lite springig och bara flänga runt. Men nu kändes det som att han faktiskt började arbeta. Jobbade lite med volter och serpentiner, det är fortfarande vingligt ibland, men går bättre och bättre. Galoppfattningarna gick riktigt fint. Testade att ta ett kort ridspö och tippa lite på bogen som man alltid gjorde förr, men sen hette det ju att galoppfattning ska komma bakifrån och så skulle man förstärka ytter bak istället för inner fram. Men jag har inte riktigt fått till det där med Lille P, kan också bero på att jag har dålig tajming såklart. Hjälpen ska ju komma när ytter bak är i marken, men det är ju inte så himla lätt att få till när det samtidigt travas på i racertempo och man både ska tänka på att ställa lite utåt och vara i ett hörn och ge tydliga hjälper, osv. Hur som helst. Testade att göra oldschool-varianten och det gick mycket bättre. Kanske är det så han blivit inriden? 

På fredagen blev det ett lättare pass pga att han var nyverkad och ridbanan hade frusit och var stenhård. Vet inte om det var som han var öm eller om det var för att det kändes ovant att gå på hårt underlag eller en kombination? Hur som helst jobbade han fint i skritten, taktade nästan ingenting. Travade honom bara lite, mest jobbade vi med övergångar och böjda spår. Kändes bra! Det gjorde det däremot INTE på söndagen, för då skulle jag rida ut på ett fält eftersom ridbanan var frusen. Och där hade Lille P inte varit förut och det tyckte han var jetelezkigt. Spänd som en fiolsträng och taktade heeela tiden. Gav honom lång tygel för att han skulle slappna av, men då tog han det som att han skulle få beta och det var ju inte tanken. Kortade upp tygeln lite och då blev han sur och ville inte gå fram. Fick fram honom, men då började han takta igen och sådär höll det på. Slog efter skänkeln och lyssnade inte på någonting. Okul ridning om man säger så. Dessutom var det åtta grader kallt och jag var lite stressad för jag hade en tid att passa. Men här får man ju inte ge sig utan jag framhärdade. Skrittade runt två stora fält och när vi var på väg tillbaka och jag började känna att okej, det här fixar sig, ja då flaxade det väl upp en flock fåglar som hade legat och tryckt på marken. Så där for han iväg, men det var ju i och för sig en mer begriplig reaktion och jag satt kvar. Sen när vi kom upp till stallet så fick han för sig att en svart balja bredvid gödselstacken var farlig (den har stått där hela tiden) och kickade efter den! Så han hade verkligen nerverna på utsidan, kan man nog lugnt säga. Tror det har varit lite mycket för honom denna helgen. I lördags skulle han byta hage och gå på lösdrift med några unghingstar, men där blev det bråk så då fick dom ta honom från lösdriften och sätta honom i en hage ihop med ett äldre sto, och hon satte honom på plats direkt. Och sen ridas ut ensam på okänd mark för första gången på söndagen. Det har aldrig varit några problem att ta honom till ridbanan, men det här var väl uppenbarligen något annat. Eller så var det bara En Sån Dag helt enkelt. Kalla dagar med hög och klar luft brukar ju åtminstone jag kalla för knäpphästväder. Men man märkte på honom att han var upprörd, för han bajsade säkert 6-7 gånger på dom kanske 20-25 minuter vi var ute. Och svettig var han fastän vi bara skrittat (eller det var i alla fall tanken att vi skulle göra). Aja, vi får väl se hur det går nästa gång.