Alltså, den här hösten har ju varit fantastisk när det kommer till temperatur, men igår smällde minusgraderna till och då var det sannerligen ingen hit att sätta sig i en kall bil, åka till ett kallt stall, ta på sig kalla stövlar, kall skyddsväst och kall hjälm för att sedan gå in i ett kallt ridhus och...ja, sen var det väl slut på kylan. Frös lite om fötterna de första minuterna men sedan lackade svetten från första tygeltaget tills det var dags att sätta sig i den kalla bilen igen.
Vi hade vikarie. Det hade jag glömt, fastän Karin berättade det förra veckan. Det var helt okej, vi red en bra övning med fokus på skänkelvikning och det var jobbigt men såklart också nyttigt. Köttbullen var något mer samarbetsvillig än i fredags och kändes bitvis väldigt fin. Mot slutet blev hon lite väl trött och var svår att få fram, men i övrigt kändes det kanon. Ja, inte skänkelvikningarna för höger skänkel då förstås, men det hade jag inte förväntat mig heller, hehe.
Fick dock rätt lite feedback. Jag har bara sett henne gå barnlektioner innan, så idag är det är första gången jag har sett henne i arbete, sa Vikarien efteråt, men det var också ungefär allt hon sa bortsett från någon uppmaning att hon skulle mer framåt. Annars var det många andra som fick mycket tips och kommentarer, så det var inte som att Vikarien inte gjorde sitt jobb, men jag kände mig rätt osynlig. Brukar alltid få jättemycket feedback från Karin, men det är kanske för att hon tycker att jag är ett hopplöst fall, inte vet jag. Hehe. Aja, jag kunde ju själv känna att Köttbullen hade en bra dag, så det gjorde inte så mycket. Får väl se hur länge det varar.
Knepigt det där. Har man en bra dag kan man tänka att ridläraren inte hade så mycket att klaga på, känner man sig däremot usel är det lätt att tro att man är så jäkla hopplös så det är inget för henne att öda nån tid på, hehehe.
SvaraRadera