Till stallet istället, v 47 2021

I fredags berättade Karin för mig att en annan instruktör hade ridit Köttbullen ett par dagar tidigare, och det var ju bra, tänkte jag. För det är inte jättekul att ALLTID vara den som tar striden så att säga, och framför allt finns det väl dom som är betydligt bättre lämpade för det än vad jag är. Men Köttbullen är ju Köttbullen och jag kände redan när jag tog tyglarna att idag blir det fajt. Och det blev det också. Vänstervarvet gick fint, men den berömda högersidan var ett berg av trilskhet att bestiga. Gissar att hon hade typ träningsvärk, för om min ridning nog är lite småjobbig för henne ibland så är det här med att bli tillriden av en instruktör nog inte att betrakta som en direkt sinekur. Vi red en övning i trav där vi skulle lägga en tiometersvolt i varje hörn och i varje tiometersvolt göra en övergång till skritt. Gick som sagt VÄLDIGT bra i vänstervarvet men i högervarvet ville hon bara slänga upp huvudet, trycka sig mot väggen och inte samarbeta. Fick korrigera henne med spö på vänsterbogen för att ens få henne ut från väggen, sen fick jag rida med fjäderlätt högerhand och liksom symboliskt tassa på tå för att inte provocera fram ett nytt världskrig. Blev rätt så bra till slut, men sådär jättekul är det ju inte med dessa konflikter. Men ja, det är väl bara att kriga vidare. Jag gillar ju ändå att rida henne, och man måste beakta att det ändå har skett ett och annat framsteg sedan jag red henne första gången.  Bloggarkivet är bra att ha, för jag hade inte på rak hand kunnat säga hur längesen det var, men två år sedan nu i dagarna faktiskt. TVÅ ÅR! Det känns lite både och. Hennes ridbarhet har ökat med cirka tusen procent, det är ju positivt, men samtidigt  lite tradigt att vi fortfarande har dom här diskussionerna kring ditt och datt emellanåt. Fattar ju att eftersom hon går mycket barn- och funkislektioner så kommer hon ju undan med både det ena och det andra, och att jag rider henne två gånger i veckan är kanske inte precis en droppe i havet, men utvecklingskurvan blir ju rätt flack om man säger så. 

AJA. Ny vecka, nya möjligheter, nu tar vi nya tag.