Helt sjukt men minns knappt fredagens ridning? Jamen jag hade Köttbullen, vi var sex stycken och det gick nog ganska bra. Minns att Karin sa att vi skulle jobba med övergångar men kan inte minnas någon specifik övning. Men galoppen gick bra. Det var ju ändå inte så längesen jag verkligen fick kämpa för att ens få henne i galopp och att hålla igång galoppen var ju ett helt företag. Nu galopperade vi varv efter varv utan tendens till avbrott. Visst, man får driva, men i alla fall inte så man blir blå i ansiktet. Nu återstår bara att försöka rida ihop henne lite mer för formen är inte mycket att skriva hem om. ÄN, hehe.
Stör mig på en unge som har börjat dyka upp på fredagarna. Hon är väl sådär 12-13 år och där med sin mamma. Det var mest mamman som pratade och frågade om hästarna och stod i, men det kan man väl förstå för om man nu är lite blyg. Först trodde jag att det var någon sån här mamma-dotter-grej som de skulle göra ihop, men nä, det var bara ungen som skulle rida. Och då menar jag BARA rida för mamman gjorde fan allting annat: borstade, kratsade hovar, sadlade, tränsade, hämtade grejer och stod i. Tänkte okej första gången, ungen är lite blyg och tafatt, men nu efter några gånger så har jag förstått att det är edet upplägg de har. Sånt stör mig, kan man inte ens göra i ordning sin häst innan och efter så ska man fan inte rida heller.
Efter drop in-ridningen så ska vi packa kvälls- och morgonhöpåsar till sex av hästarna. Sen packar nästa grupp till sex andra hästar, och nästa grupp till de som är kvar och sista gruppen kvällsfodrar. Ett bra och rättvist system. Nu var det en som hade kommit tidigt och redan packat morgonpåsarna, så det var bara kvällspåsarna kvar. Eftersom vi var sex stycken så sa jag "jamen då packar vi en påse kvar". Men lik förbannat var vi bara två när allt kom till kritan. Och då hade jag ändå handgripligen visat ungen var höpåsarna fanns, var man ser hur mycket varje häst ska ha, hur hövågen funkar och sånt där. Sen noterade jag i ögonvrån att morsan hade synpunkter på hur ungen packade, och sen var de plötsligt försvunna. UTAN att ha packat klart? Det spelar inte mig någon roll egentligen för jag tycker det är rätt mysigt att hålla på och packa påsar och fixa i ordning. Men det stör mig att vissa inte fattar att det ingår att man hjälps åt.
Idag ska jag avboka kvällens ridpass. Vred till mitt ena knä i helgen (vet knappt vad som hände, men stod och vilade tyngden på ena benet, tappade balansen och så PANG) så nu är det i storleksordning handboll. Svullet och ömt och jag kan knappt gå. SKITTRÅKIGT om ni frågar mig. Nu är det i och för sig hoppning ikväll så jag känner ju inte att jag missar jättemycket. Men ändå. Blä för måndagsexemplar till kropp.
Nu när jag tydligen kan kommentera måste jag passa på att fråga en sak som jag är nyfiken på. Blir det aldrig trist att bara rida en så pass outbildad häst? Jag tänker att utvecklingen går ganska långsamt med en lektionsponny. Ibland är det ju kul att rida på en häst där allt går lätt. Fast det är kanske bara jag som tycker det eftersom jag uppenbarligen aldrig var något vidare duktig. Jag behövde verkligen en skolad häst för att själv fatta hur det skulle kännas.
SvaraRaderaDet är både och. Jag tycker det är extremt kul med själva utbildningen och att få vara med på hela resan från början innan de blir sådär ridskoletillvanda. Sen är det såklart trist ibland eftersom det går så låååångsamt. Att rida 1-2 gånger i veckan i utbildningssyfte är lite för lite, speciellt som hon sedan mest går nybörjarlektioner och lär sig allt om att komma undan från arbete :) Och visst, ibland önskar jag att saker kunde gå lite mer av sig själv och man bara kunde få glida med istället för att allting ska bli till projekt. Men samtidigt känns det som att det är lite av ett privilegium, så fördelarna överväger.
Radera