Snöhelvetet

Igår, efter att jag betat av en arbetsdag i soffan, så gick jag ut och tittade med avsmak på all snö, närmare två decimeter tung blötsnö som behövde skottas bort. Det var bara att spotta i nävarna och sätta igång. Vi har en sån där stor snöskyffel, snösläde tror jag det heter, där man samlar upp snön och liksom föser den framför sig och sedan kan stjälpa upp den till drivor. Den är ju svinbra när det handlar om att få undan lätt pudersnö, men igår var det närmast att likna vid tortyr. Vet inte hur stort själva bladet på denna snösläde är, men säg 70 cm bred och 50 cm djup eller vad man ska säga. Och igår räckte det med att köra den 50 centimeter så var den full och så tung att den knappt gick att rubba. Och fortsätter man då med en dåres envishet att skjuta den framför sig så plattar man bara till snön och gör det ännu tyngre och mer omöjligt att få bort den. Så igår fick jag börja med att ta fram en skyffel och skotta en gång och sedan börja fylla snösläden med ett blad i taget och putta iväg det i den skottade gången och tömma. Arbetade mig systematiskt över gårdsplanen och uppfarten medan svetten lackade och svordomarna haglade. Inget gympass i världen kunde ha varit jobbigare om ni frågar mig. Avslutade med att pulsa in i hönsgården och slå bort snön som lagt sig på nättaket och tyngt ner det så att det hängde oroväckande nära marken. Då drösslade mängder av snö ner över mig och letade sig in under kragen, smälte och rann utmed ryggen. Just då var jag dock så varm att det nästan inte spelade någon roll. 

Sedan stapplade jag iväg mot bibblan för att hämta böcker. Stannade och pratade med grannen som också var ute och krigade med snöskyffeln som vapen. Vi hade mycket att säga om vädret i allmänhet och snön i synnerhet och under denna utläggning så hann all svett och smält snö som bosatt sig under min blöta jacka svalna, så till slut fick jag hasta iväg för att inte frysa ihjäl. Snömodd och drivor gjorde dock att det inte var möjligt att hasta i någon större omfattning och vägen till och från biblioteket, det kanske kan vara 400 meter dit och lika lång väg tillbaka, har väl aldrig känts så lång och dyster som då.

Allt det där hade varit förfärligt deppigt om det inte varit så att PLUSGRADERNA nu är i antågande. Löftesrika fem i morgon och på lördag, och härliga 9-10 på söndag och måndag. Känns lite som i Narnia när Aslan är i antågande. Eller nåt.