Jaha, då var det dags för boot camp, the corona edition, det vill säga en rätt nedbantad version där man kom, red sitt pass och åkte hem. Fast det var rätt gött det med, för det där med att först rida ett pass, sedan in med hästarna i stallet, sadla av, tränsa av, pyssla om, ha fika/teori och sedan ut i stallet, på med sadlar och träns och så rida ett pass till är...jobbigt. Och kul såklart, annars hade man ju aldrig anmält sig till ett sådant koncept. Men ja, det är ju bra att klubben tar sitt ansvar och ser till att aktiviteten blir av, om än i förändrad och coronasäkrad form. Det är ju det viktigaste.
På lördagen hade jag Köttbullen. Temat var öppna och det är väl inte precis vår starkaste gren, men hon var fin i formen hela tiden i skritt och trav, och galoppfattningarna satt som en smäck. Sen gör jag inte mycket mer med henne än låter henne galoppera på framåt och hålla igång, det gick hyfsat. Sen var övningarna med öppna inte direkt någonting att skriva hem om, men jag var ändå helnöjd efteråt för det är en så himla mäktig känsla när hon går i form. Hon börjar ju se riktigt sportig ut, sa hon som vi hade som instruktör. Och "sportig" är verkligen inte ett ord man har förknippat med Köttbullen som är liten och rund med en kort tjock hals som hon envist stuckit rakt upp i vädret. Men nu börjar hon faktiskt muskla till sig lite. Härligt.
På söndagen skulle vi ha en annan instruktör. När jag började rida på denna ridskolan för åttahundra år sen fanns det två ridlärare och det här var en av dom, jag hade mest den andra men har såklart även ridit för den här under årens lopp. Hon är inte längre aktiv som instruktör på ridskolan, men har sin häst på anläggningen och hoppar in någon gång då och då. Den här dag två skulle jag inte ha Köttbullen utan Tösen eftersom det finns någon form av skötar/hyrsystem som går ut på att man kan vara detta en eller båda dagarna på helgen (det kallas för "hyrare" eller "minihyrare" men jag tycker dessa ord är så töntiga så jag använder dom helst inte) och då sköter man "sin" häst, mockar och packar höpåsar och sånt, samt får rida en timme per dag. Plus att man får rida "sin" häst på lektionerna och har lite förtur på den till klubbtävlingar och sånt. Köttbullen har en "minihyrare" och söndagar är hennes dag, så då fick jag vackert backa undan och ut i storhäststallet. GULP. Har ju ridit Tösen en gång tidigare, men det var ju längesen men det var ju i en grupp där de flesta var mer eller mindre nybörjare och inget jätteavancerat. Nu skulle vi träna på både öppna och sluta i skritt, trav och galopp. Det gick URUSELT, kan jag väl säga. Eller i alla fall inte särskilt bra. Så länge vi red fram gick det ändå skapligt. Tösen är lite vinglig och har inte så mycket egen balans, men hon är ju verkligen inte i Köttbullens klass så jag tyckte ändå hon kändes väldigt fin, särskilt i galoppen. Köttbullen, och även Pojken, har ju sån där typisk kallblods/ponnygalopp där de går på bogarna och det känns som att man är i nerförsbacke, här var det precis tvärtom. Kändes som att vi svävade fram riktigt elegant och samlat. Men öppna gick dåligt och sluta gick inte alls. Det blev bara KAOZ och konflikt och hon fattade inte och jag spände mig och blev statisk i hjälpgivningen och så var det med den saken. Eller ja, hon blev faktiskt väldigt lösgjord och fin på slutet så någonting gjorde jag väl rätt, men det kändes som att jag snarast borde beredas plats i någon nybörjargrupp istället för att försöka leka dressyrryttare.
Aja, sådär är det. Upp som en sol, ner som en pannkaka. Tösen är förvisso inte heller den mest välskolade hästen, så det är väl inte BARA mitt fel. Men i övrigt är det väl bara att bryta ihop och komma igen. Hehe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar