Home sweet home

Beslöt mig för att jobba hemifrån idag. När jag började på mitt jobb för tjugo år sen så var det huvudkontor för en mindre koncern och det fanns både telefonväxel, ekonomiavdelning, IT-avdelning, lönekontor och så vidare, förutom de vanliga funktionerna som var kopplade till själva kärnverksamheten, och lokalerna var dimensionerade därefter. Sedan dess har vi genomgått i runda slängar en miljon omorganisationer och är nu ett litet bolag i en stor koncern och de flesta servicefunktioner sköts antingen centralt i koncernen eller är outsourcade. Men vi håller fortfarande till i samma lokaler, vilket innebär att det nuförtiden finns mer än dubbelt så många kontor som det finns anställd personal. Så det där med fysisk distansering är inga som helst problem för oss och vi jobbar därför rätt mycket "on site" för de flesta har den typen av jobb som visserligen är möjliga att utföra hemifrån, det gjorde vi i våras, men det är avsevärt smidigare och mer effektivt att vara på jobbet. Vi har alla möten på Skype, även om man sitter i samma korridor, och det funkar fint. Största risken är väl kaffeautomaten i fikarummet, men vi har inga fasta tider för fika och lunch så det är sällan mer än 2-3 personer där samtidigt och vi sitter då vid varsitt bord och det ser ut som på en målning av Edward Hopper.  Men ibland har man ju bara ett gäng arbetsuppgifter som man lika gärna kan utföra hemifrån soffan, och idag är en sån dag för mig. Ska dessutom inte på drop in-ridning i eftermiddag eftersom jag ska på boot camp i helgen, och då finns det ju ingen anledning att ge sig iväg in till stan. Hehe.

Så här långt är det bara mys. Har tänt en brasa i kaminen och har legat i soffan och haft Skypemöte (utan kamera).  Det är något visst med att slå sig ner, lyssna på eldens sprakande, tända ett ljus, dricka en kopp te, beta av mailen. Så skulle jag kunna ha det varje dag. Sen kommer det att komma en tid, gissningsvis när jag suttit hopkurad och knappat på min laptop i några timmar och kroppen börjar protestera, när jag längtar till mitt kontor med min ergonomiska skrivbordsstol och min stora skärm. Men den dagen (eller timmen) den sorgen. 

Köpte ny ridhjälm igår! Det är väl inget större fel på den jag har, men den var rätt billig och har inte direkt hundraprocentig passform. Nu har man ju kommit upp i den åldern där resten av kroppen är ett djävla RAS och huvudet väl är det enda som är värt att bevara. Slog därför till på en Back on Tracks EQ 3 Lynx med MIPS brain protecting system, den var bäst i test och det kunde jag väl vara värd, tänkte jag. Av en ren slump var det 20 % på alla Back on Tracks produkter på Hööks och sen hade jag nån sån där medlemsbonuscheck, så därför kom jag ändå rätt billigt undan. G-Ö-T-T. Nu ska jag väl göra lite skäl för den här lönen jag uppbär, hejdå.