När årets bygdespel ska ha premiär på Ekshärads hembygdsgård försvinner en av skådespelarna. Ett par dagar senare återfinns hon dränkt i Klarälven. Strax efteråt hittas en ung man skjuten. Även han har en roll i föreställningen om den legendariska urmakaren Johan Tinglöf.
De ovanligt bestialiska morden förbryllar såväl Christer Berglund och Petra Wilander vid Hagforspolisen som journalisten Magdalena Hansson. Morden verkar på många sätt höra ihop men tillvägagångssätten är helt olika. Ju längre utredningen framskrider, desto tydligare blir det att de har att göra med en sadistisk mördare som sannolikt kommer att slå till igen. Frågan är bara hur, när och var.
Jag gillar Ninni Schulmans böcker, tycker ofta att hon får till en bra balans mellan spännande intrig och vardagsliv och det är kul att följa karaktärerna och deras utveckling. Var dock rätt trött på Magdalena och alla hennes issues redan i förra boken och nu är det ju etter värre. Tycker dessutom att Petter är i det närmaste onaturligt snäll, lugn, tålmodig, positiv och kärleksfull för att det ska kännas trovärdigt. Det är dessutom inte jättekul när man redan rätt så tidigt tänker "tänk om det är NN som är mördaren?" och så visar det sig 200 sidor senare att man har rätt. NJA. Kul att känna sig smart, men jag vill ju bli överraskad. Den här boken får tre gamla moraklockor av fem möjliga.
De ovanligt bestialiska morden förbryllar såväl Christer Berglund och Petra Wilander vid Hagforspolisen som journalisten Magdalena Hansson. Morden verkar på många sätt höra ihop men tillvägagångssätten är helt olika. Ju längre utredningen framskrider, desto tydligare blir det att de har att göra med en sadistisk mördare som sannolikt kommer att slå till igen. Frågan är bara hur, när och var.
Jag gillar Ninni Schulmans böcker, tycker ofta att hon får till en bra balans mellan spännande intrig och vardagsliv och det är kul att följa karaktärerna och deras utveckling. Var dock rätt trött på Magdalena och alla hennes issues redan i förra boken och nu är det ju etter värre. Tycker dessutom att Petter är i det närmaste onaturligt snäll, lugn, tålmodig, positiv och kärleksfull för att det ska kännas trovärdigt. Det är dessutom inte jättekul när man redan rätt så tidigt tänker "tänk om det är NN som är mördaren?" och så visar det sig 200 sidor senare att man har rätt. NJA. Kul att känna sig smart, men jag vill ju bli överraskad. Den här boken får tre gamla moraklockor av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar