Footloose

En annan anledning till att jag är slut som artist idag är sömnbrist p g a SMÄRTA. Så här: Jag älskar ju att knata omkring i AquaSocks under den varma årstiden, och den varar ju fortfarande. Nackdelen med AquaSocks är att det ibland, när de är blöta och man går omkring länge, blir lite väl mycket friktion på väl valda delar av fötterna. Igår var en sån dag och då var det toppen av vänstra stortån som fick stryk. Kände att det skavde lite när jag gick ut med hundarna efter jobbet men tänkte att äh, det är inte så farligt. När jag kommit en bit ångrade jag mig och när jag var halvvägs började jag tycka att det var riktigt jobbigt. När jag kom hem igen slet jag av mig AquaSocksen redan på uppfarten eftersom jag kände att jag inte pallade att ta ETT ENDA STEG TILL när sträv neopren mötte bortskavd hud. Det första som hände när fötterna befriades från sina plågoandar var att Hilding placerade hela sin tyngd via en stor grusig tass rätt i köttsåret. Aj aj AJ. Tvättade fötterna under många svordomar och väsanden, satt sedan i soffan och inbillade mig att jag skulle lufta såren (det på stortån var värst men även de andra tårna på vänsterfoten hade fått sin släng av sleven, medan högerfoten konstigt nog var helt oskadd). Nä, men då skulle väl taxarna och Tage ha brottningsmatch i samma soffa. Gud vet hur många gånger jag utan att lyckas något vidare försökte göra undanmanövrar för att skydda mina stackars fossingar. Aj aj AJ x 1000. Att sedan vira in tårna i plåster och trycka ner sina Kalle Ankafötter i gympaskor och sedan vidare ner i ridstövlar var inte det roligaste jag gjort. Efter ridningen skulle Pojken ut i hagen. Av någon anledning ska hästar jag rider alltid gå i de hagar som är allra längst bort från stallet. Den här hagen ligger nog närmare en kilometer från stallet, men det var ju bara att traska iväg. Mörkt var det, i samma stund som vi började gå så började regnet formligen vräka ner (en kollega som bor i närheten av stallet berättade att hon hade fått höja ljudet på tv:n eftersom regnets smattrande överröstade partiledardebatten), paddor stora som dasslock hoppade fram ur ingenstans (Pojken är inte speciellt lättskrämd, men jag förstår faktiskt att han tvärstannade och inte ville gå fram) och som om det inte räckte med skoskaven från helvetet så fick jag en minst sagt rejäl stöt när jag stod och fumlade med elstängslet i beckmörkret. Ja, och sedan var det lika lång väg tillbaka igen. MED SKOSKAVEN FRÅN HELVETET. Och så hem och in i duschen MED SKOSKAVEN FRÅN HELVETET. Plåstrade inte om tårna, för jag tänker alltid att luft är välgörande, men HELVETE vad det sved när jag antingen hade någon tå mot lakanet, eller när täcket låg emot någon tå. Det vill säga hela tiden. Och hittade jag något sätt att organisera mig själv och sängkläderna så att det kändes någorlunda drägligt så kom väl antingen taxarna eller Tage och ville gosa ner sig i misären.

Så JA. Det var ju inte bara eufori under natten som gick. Ville mest bara beklaga mig nu när det är eftermiddag och jag är i en downperiod.