"Februari är ju ganska härlig ändå", tänkte jag igår när jag körde hem från jobbet och det var barmark och lite sol och man började kunna ana att vintern eventuellt någon gång skulle kunna tänka sig att ta sitt fula tryne och dra sig tillbaka. Kom hem, gick en liten runda i trädgården och glodde på vintergäck och snödroppar och oooh:ade och aaah:ade inombords. Stampade lite i jorden för att känna om tjälen möjligtvis hade släppt (fast det hade den inte) så att vi kanske skulle kunna gräva ner nät på den fjärde och återstående sidan av hönsgården till helgen eller så. Vid halv sex var jag ute och matade* komposten och då var det om inte fortfarande ljust så åtminstone inte kolsvart ute. DET FINNS HOPP, kände jag.
Och sen vaknade jag i morse och tittade ut och då hade det kommit snö. SNÖ, detta djävulens påfund. Förvisso inte så mycket så att man var tvungen att skotta (då, i alla fall, men det snöar fortfarande as we speak så ikväll blir det kanske ett ofrivilligt gympass på gårdsplanen). Man kan ju bli deprimerad för mindre. Buuuh. Bläääh.
Lite sån är min sinnesstämning just nu. Tröstar mig med att jag ska på massage i eftermiddag. Har ju hittat ett nytt ställe som är okej. Inte så superduperbra som det förra stället (men å andra sidan är det ju lite jobbigt att inte veta om stället finns kvar från en gång till en annan), men ändå bra och hon som masserar är duktig och tar i så det känns. Fast förra gången när jag kom dit så var det en annan thailändska där som tydligen skulle massera mig istället medan den vanliga slog sig ner bakom kassaapparaten i det angränsande rummet och gjorde sig redo att håva in slantarna istället. Eller det var åtminstone det intrycket man fick. Den andra thailändskan var också duktig så jag klagar inte SÅ, men när det gäller massage så är jag inte ute efter att omväxling förnöjer, jag vill gärna ha det exakt likadant (så länge det är bra, alltså) och inte behöva undra från gång till gång vem det är som ska skåda och knåda det här måndagsexemplaret. Första gången jag var på thaimassage (på ytterligare ett annat ställe) så berättade ägaren att hon tyvärr hade ont i axeln den dagen så hon hade bett en väninna om hjälp, och den väninnan kom nog direkt från flyget från Bangkok eller nåt för hon kunde inte så mycket som en stavelse av vare sig svenska eller engelska. Nu går ju i alla fall inte jag på massage för att ha någon att prata med, men det blev ändå lite problematiskt när "väninnan" försiktigt knackade mig på axeln och man inte visste om det var en del av massagen eller om hon ville säga något (det visade sig sedan att hon ville att jag skulle lägga mig på rygg, vilket inte är så lätt att förmedla när man inte kan tala med varandra och den ena parten ligger på mage och blundar).
Vad ska jag mer göra denna deppiga snö-onsdag? Jo, jag ska till bibblan och hämta en bok som jag beställt. Jag har glömt titeln, men den innehöll ordet "ondska" så det blir säkert bra. Läser just nu en deckare som utspelar sig i Stockholm på 1700-talet, oj vilken festlig idé tänkte jag när jag lånade den men den har hittills inte levererat något vidare utan är tvärtom rätt så trälig om jag får säga vad jag tycker, så jag tänker att jag förtjänar lite mer ondska och mörker i mitt liv. Det litterära då alltså. I det övriga vill jag ha barmark. Och sol. Och plusgrader. JA MEN DÅ SÄGER VI DET.
* Jag ser vår kompost lite som en familjemedlem. Älskar att lyfta på locket och se hur det myllrar och krälar där nere bland gamla lökskal och vissna löv och annat gojs. När detta kom på tal i fikarummet på jobbet var dock intresset hos övriga medarbetare...svalt, kan man väl säga. De slänger sina matrester i facket för matavfall i soptunnan och är nöjda med det, men jag känner lite att herregud, ni FATTAR INTE VAD NI MISSAR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar