Oxveckorna

Fy farao vad det är tungt med januari. Det är mörkt, det är kallt, man är trött och håglös och det känns som evigheter sen man var ledig (fast det var mindre än en vecka sen) och det enda man vill är att kura ihop sig framför brasan med en kopp te och en bok, men då har man visst ett arbete att sköta helt orimligt många timmar per dag. Och när man till slut kommer hem och kan tända i kaminen och slå sig ner med en trave biblioteksböcker, ja då får man sitta och kämpa som ett djur för att inte ögonen ska trilla ihop mitt i ett mord och sen slutar det med att man hålögt och gäspande sitter och dumglor på en repris av Ullared bara för att det tydligen är det enda man förmår. Eller okej, det sista skrev jag mest för att det skulle bli ett effektfullt slut på meningen. Men exakt allt annat är sant och med man avses i det här fallet alltså undertecknad.

Men nu har det i alla fall blivit fredag, och ikväll börjar herrarnas handbolls-EM. Det finns många anledningar till att hoppas att det ska  gå bra för Sverige, men en är ju definitivt att ett handbollsmästerskap är något som kan ta en genom oxveckorna. Sen när det är slut (och Sverige förhoppningsvis står med en medalj) så är det nästan februari, och februari är ju årets kortaste månad så innan man vet ordet av är det mars och vår. JAMEN DÅ SÄGER VI DET.