Var och red igår. När jag var på drop in i måndags så kände jag mig så yeah yeah wow wow att det knappt gick att beskriva. Känslan efter igår var mera: njaaaa? kan jag ens rida? Så kan det gå. Upp som en sol och ner som ett helt fat med pannkakor, men det är väl så det brukar vara.
Skulle ju prova en (ny) häst, och vi skulle rida dressyr. Jaha, men då var det väl några i gruppen som hade gnällt för att, när vi hade vikarie på hoppningen för två veckor sen, inte hade "fått hoppa tillräckligt mycket". Ja, jag vet ju att man är olika. En del gillar att hoppa, andra inte. Jag tillhör gruppen inte, men nu hade väl cirka halva gruppen gaddat ihop sig kring detta och vår ridlärare tyckte då att "de som ville" skulle "få ta några språng". Vilket, som ju alla vet, tar exakt hela lektionen, i alla fall när man är så många som vi var igår och det bara var jag och två till som inte ville hoppa. Nä okej, inte riktigt hela lektionen, men vi red fram och sen fick alla skritta på en volt medan ett ekipage i taget skulle hoppa, och vi som inte skulle hoppa fick typ trava längs med långsidorna när det var vår tur. Okej, det är bättre att få rida på volt än att stå uppställda och vänta, men jag tyckte ändå det kändes som lite bortkastad lektionstid. Dessutom kom jag väl bara "sådär" överens med Hästen. Han var ganska lat, men det gör mig egentligen ingenting. Efter ett tag så gick han okej på tygeln, även om jag fick driva som bara den. Galoppfattningarna blev fina, vilket i och för sig bekräftar att det kanske inte BARA beror på mig att Bulldozern pinnar iväg i slängtrav i fattningarna. Men allting kändes ändå lite avslaget, jag fick liksom inte någon som helst känsla av samspel och sen tyckte jag att Hästen var så himla opersonlig.
Men men, jag får väl kämpa på. Hästen var i alla fall snäll och lugn, igår blåste det halv storm ute och han vred inte ens på öronen när det lät som att hela ridhustaket skulle blåsa bort. Alltid något!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar