GET out of my way

Det händer grejer här i mina hoods ska ni veta, eller i alla fall några mil härifrån. Någon stal en get ur en hage och körde med den hela vägen upp till Stockholm, parkerade bilen och gick därifrån och sen var det någon som slog larm och polisen kom och räddade geten ur den varma bilen. Detta blev lite viralt, som det så vackert heter nuförtiden, och getens ägare kände då igen lilla GETRUD och hörde av sig och så blev hon lyckligt återbördad till flocken igen. I Aftonbladets artikel låter det som att ägarna inte kunde få tillbaks Getrud förrän gettjuvarna själva ringde polisen och sa att de inte ville ha henne, men jag har minsann andra källor, jag lyssnade nämligen som alltid på lokalradion när jag körde hem från jobbet idag, och där råkade jag få höra (det är det jag älskar med lokalradion, man råkar alltid få höra saker man ALDRIG NÅGONSIN skulle få höra talas om annars) en EXKLUXIV INTERVJU med ägaren, och hon förklarade att hon hade hört av sig till polisen så fort hon känt igen Getrud, skickat några bilder och polisen hade sagt att ja, det rådde ju inget som helst tvivel om att det var samma get och det var ju inte heller så att det ringde en massa andra människor och påstod sig ha blivit bestulna på sina getter, så det var inga problem alls utan Getrud levererades från sitt tillfäliga boende på Skansen till sin gethage utanför Hässleholm ganska så per omgående om jag förstod saken rätt. Typiskt kvällstidningsljug alltså.
Det fanns väl en tid när kvällstidningar ändå gick att uppfatta som någorlunda seriösa, men det var för längesen, så längesen (svara mig du, var är den nu-u-u?). Nu känns det som att det som går att läsa håller ungefär samma litterära kvalitet som vår skoltidning (BLADLUSEN) på mellanstadiet. Jag vet inte riktigt vad det är för typ av människor som drömmer om en karriär på Aftonbladet eller Expressen, men eftersom var och varannan människa som är för lata för att lära sig elementär grammatik och stavning har självdiagnosticerats med dyslexi (jag säger inte att problemet inte finns, men jag köper fan inte att en hel djävla generation har fått galopperande läs- och skrivsvårigheter bara sådär) så blir ju kvalitén på det skrivna därefter. Enligt min uppfattning ligger problemet i skolan. När jag var liten fick man lära sig att stava. Vi hade lektioner som behandlade stavningsregler och vi hade diktamen (för er som inte vet hur det går till: fröken rabblade upp en massa mer eller mindre svårstavade ord, till exempel "epidemi" eller "fiskgjuse" och så skrev man ner dem på ett papper som man sedan fick tillbaks, rättade med rödpenna). Detta hade vi redan på lågstadiet. INGEN DOG AV DET, men de flesta lärde sig stava. Nuförtiden ska man tydligen inte rätta stavfel för det är något ljushuvud som tror att då blir barnen lessna och då vill de inte skriva mer. Sånt djävla bullshit om ni frågar mig, hur ska man lära sig om ingen talar om för en när man gör fel (och för all del bekräftar när man gör rätt)? Det går ju inte, och det går att tala om för folk att de gör fel utan att få det att framstå som att personen ifråga är lite dum i huvudet. Men det är det uppenbarligen ingen som gör? Nu står vi här med en förlorad generation som stavar som krattor, inte vet hur man tar ut satsdelar, särskriver allt som innehåller mer än en stavelse och som inte kan skilja på "de" och "dem" om så deras liv hängde på det. HUJEDAMEJ, säger jag bara. Kom sen inte och säg att jag inte varnade er.

Ja, det var väl allt om Getrud. Meningen var att jag skulle raljera lite kring huruvida en person som stulit en get först måste avsäga sin intresset för stöldgodset innan den rättmätiga ägaren kan få tillbaks sin get, men eftersom det bara var hittepå från Aftonbladets sida (enligt den mer trovärdiga källan RADIO KRISTIANSTAD dårå) så är det ju inte mycket att orda om.
I samma andetag vill jag passa på att tipsa om sidan #stopclickbait på Facebook, en sida där man helt enkelt avslöjar vad "hemligheterna" bakom alla såna där löjliga rubriker i stil med "Hon trodde att det var ett helt vanligt [nånting], men när hon såg vad det verkligen var kunde hon inte tro sina ögon". Jätterolig sida om ni frågar mig. Seså, in och följ bara.