But it doesn't really matter at all (rättad, tack Annika!)

BREAKING NEWS - igen. Eller ja, kanske ett litet steg för människan men ett stort steg för den här snåla. Har nämligen köpt - eller åtminstone beställt - nya ridbyxor för dyra pengar. Det där med pengar är ju uppenbarligen något som folk i allmänhet har svårt att förhålla sig till. Jag är väl inget undantag, kan bli extremt provocerad av rika människor. Kanske inte i första hand för att de är rika (jo, självklart blir jag provocerad av det faktum att det finns fattiga och rika, men det är ju mer ett dystert konstaterande av den rådande världsordningen och ingenting som jag går och sprakar av irritation över dagligen och stundligen), utan jag går mer igång på när folk beter sig som att det liksom är en självklarhet att kunna bo i vräkiga villor i de bästa områdena och att ha städhjälp och trädgårdsmästare och tre sportbilar och kunna skicka sina barn till privatskolor och åka på lyxsemester oftare än andra betalar räkningar, att det liksom bara är en fråga om att välja det livet så får man det. Och när samma människor undantagslöst hävdar att de "minsann inte har fått någonting gratis" så har jag god lust att ge dom en fet smäll.

Ja, men nu var det inte pengar det skulle handla om, men jag kom osökt in på det nu i samband med ridningen, för det är ju inte billigt, även om jag efter lite efterforskningar har insett att vi här i småstäderna kommer rätt billigt undan jämfört med vad det kostar i större städer. Har dock en ridkamrat som ständigt beklagar sig över hur dyrt det är. "Regnar det pengar över dig eller?" sa hen lite halvsurt och missunnsamt när jag berättade att jag anmält mig till ett kvällsridläger i sommar (som började igår kväll faktiskt, så då är det väl per definition sommar nu då, och med tanke på att termometern stod på 26 grader när jag kom hem så var det svårt att invända).
Till det har jag ju investerat i nya ridstövlar (fast jag har ju som sagt haft mina gamla sedan tidigt 90-tal så det är väl inte mycket att säga om egentligen), och nu dessutom nya ridbyxor då (fast eftersom terminen är slut nu så får väl den missunnsamma inte se dom förrän tidigast till hösten). Svarade lite (rätt mycket) drygt att "ja, jag var helt otrolig* i löneförhandlingen i år och nåt får jag väl lägga dom pengarna på", för jag tyckte det där var en typiskt onödig kommentar som ska bemötas därefter. Det har väl ingen annan med att göra vad jag gör för mina surt förvärvade slantar? Dessutom: personen ifråga pluggar och när jag en gång uttryckte mitt deltagande över de ekonomiska förutsättningarna som det skapade så fick jag ett sånt där drygt "ja, jag väljer ju att inte ta några lån" tillbaka, i en ton som om det var ett val som alla kunde göra. Enligt mig är det endast möjligt om man kombinerar det med att leva på någon annans pengar, för ingen ska inbilla mig att någon kan dra runt kostnader för hus och familj inklusive barn och hundar och bilar och mat och så lite hobbyridning på ridskola ovanpå det enbart på CSN:s bidragsdel. Säger inget om det (eller jo, det gör jag ju uppenbarligen), för det är väl bra om man kan klara sina studier utan att behöva åka tiotusentals varv i CSN:s lånekarusell, MEN då ska man inte heller anmärka på hur andra (=jag) fördelar håvorna, kan jag ju tycka.

Aja, men skit i ekonomin och över till ridbyxorna nu. Min man, som är duktig på att sy, har erbjudit sig att sy in mina nuvarande så att inte den första bild som kommer till en när man ser dom är tyska befälhavare från 30-talet, men jag är skeptisk till om det blir så himla bra. Det är ju inte precis helt raka sömmar och så måste ju läderskoningen hamna rätt. Han kan eventuellt få experimentera med det när mina nya kommer, OCH de visar sig passa jättebra, vilket ju är något av en chansning när man beställer på nätet sådär, men herregud, folk köper ju till och med bröllopsklänningar på nätet så nog borde jag väl kunna lyckas hitta ett par djävla ridbyxor som passar, det är ju inte precis raketforskning, kan man ju tycka. Ja, ni hör ju själva att det här med största sannolikhet kommer att bli ett misslyckande utan dess like, men det får ju om inte annat åtminstone ett visst bloggvärde. 

Har googlat som ett as i veckor nu, och kommit fram till att Pikeur Candela är märket och modellen som uppfyller kombinationen hög midja, helskoning och neutrala färger. Sen får jag då backa från kravet på "helskodda i läder" för det är tydligen så djävla ute att det inte finns att uppbringa, men om alla andra har ridit i syntetskodda ridbyxor under hela 2000-talet så kan det väl ändå inte vara HELT uppåt väggarna? Får man väl förmoda. Sen har det rått lite delade meningar om huruvida Pikeur var små eller stora eller normala i storleken, men jag anade en svag majoritet som lutade åt att de var lite små, så jag beställde en storlek större för säkerhets skull. Får väl skicka tillbaks i värsta fall, även om sånt meckande är bland det värsta jag vet.

Min ridlärare, med vilken jag har dryftat problemet (känner ibland att jag liksom måste försvara, eller åtminstone motivera varför jag fortfarande kliver omkring med nazistridbyxor från 90-talet), tyckte att jag skulle åka till Falsterbo, för där kunde man få "riktigt bra priser" (under Falsterbo Horse Show ska väl tilläggas om någon inte är invigt i vad begreppet "Falsterbo" står för i hästsammanhang. Nu är det ju inte precis GRATIS att åka till Falsterbo Horse Show, entrébiljetterna kostar hundratals kronor om jag inte missminner mig och man åker ju inte precis dit för att bara hänga utanför, och sen är det jättemycket folk, jättestora klasser och trängsel och köer överallt. Maten är dyr och inte det minsta prisvärd, med undantag för det som serveras på VIP-läktaren där de rika sitter under tak och läppjar äkta champagne till allmänt förtret hos oss vanliga dödliga som får stå i milslånga köer för att köpa en djävla korv. Nä tack, jag känner lite att jag har gjort vad jag ska på Falsterbo, så det känns inte riktigt värt att åka dit även om nu ridbyxorna skulle råka vara några hundralappar billigare. Dessutom ser man allting mycket bättre på tv. Faktiskt. Speciellt Falsterbo Hunting, terrängloppet. Har ni kollat på terrängmomentet i fälttävlan live någon gång? GÖR INTE DET. Man knogar ut i skogen, tar plats vid ett hinder - gärna ett vattenhinder, för det är ju alltid kul att se om någon plumsar av - och så väntar man. Länge. Sen kommer det en häst. Hoppar över. Försvinner i fjärran. Sen går det ett antal minuter under vilka det inte händer ett skit. Sen kommer nästa häst. Hoppar över. Försvinner i fjärran. Sen går det ett antal minuter, osv. Under alla denna tid har man knappt en susning om vem som är vem, hur någon ligger till, om ekipaget som susade förbi för en kvart sen hade 20 fel eller var felfria i övrigt. På tv filmar dom så man får se merparten av banan i ett svep, ryttare för ryttare, och det är ju det som är grejen. Om ni frågar mig alltså. Plus att speakern förser en med en massa information som till exempel hur gammal hästen är, vad den har för härstamning och hur ryttaren ligger till på världscup-rankingen.

Men okej, om någon vill bjuda med mig på en dagstur till Falsterbo så kan jag locka med att det är GARANTERAT vackert väder när jag är med. Alltid! Eller i alla fall så har det varit det alla gånger jag har varit där, då har det varit minst tjugofem grader varmt och solen har gassat hysteriskt från en himmel där det inte finns ett moln så långt ögat kan se, och såklart har snåla vi alltid köpt biljetter till läktaren utan tak som badar i sol hela dagen, så man sitter där och grundlägger sitt maligna melanom medan man sakta men säkert steks från grisrosa till rosenröd. Ett år hade jag på mig solglasögon eftersom det är så jobbigt att sitta och kisa mot solen, och när jag tog av dom framåt kvällen så såg jag ut som en inverterad Fantomen. Fast i rött då. Många i min omgivning tyckte det var helfestligt. Me: not so much.

Så nä, no more Falsterbo för mig oavsett hur attraktiva priserna på ridbyxor än må vara.  Återstår nu att se hur jag lyckas med min NÄTSHOPPING. Stay tuned for information, osv.

Annars är det livat och glatt på kvällsridlägret. Jag har Bulldozern och det går bättre och bättre även om hon fortfarande blir hulkstark och springer ifrån mig i galoppfattningarna ibland. Igår fick jag en smärre chock när vi beordrades lägga upp stigbyglarna. Förr red man ju alltid en massa balansridning, men det verkar ha gått ur tiden (?). Tills igår då. Men det gick bra, för när Bulldozern går i form är hon väldigt skön att sitta på. Älgen hade det kanske inte varit samma moment of joy.
 Vi är en flock mer eller mindre vuxna som är i stallet och ryktar, mockar, flätar, putsar och håller på som om vi vore cirka tolv. Så. Himla. Mysigt.


* Fick i alla fall en rejäl slant mer än vad de andra fick, BECAUSE I'M FUCKING WORTH IT.