Jag fortsätter att läsa Sara Beischer. Den här gången Det finns råttor överallt utom på Antarktis, som handlar om Clara som går på högstadiet, hennes relationer med sin ensamstående mamma, klasskompisar och någon värsting som plötsligt dyker upp i skolan (men som ändå nästan aldrig är där). Som de andra böckerna: bra språk, bra driv, rätt hög igenkänningsfaktor på mycket (framför allt: FY HELVETE vad skönt att slippa vara högstadieelev). Men berättelsen känns lite...märklig? Det finns liksom ingen riktig röd tråd utan händelserna vinglar fram utan något egentligt sammanhang mellan den vuxna Clara och den unga Clara och mellan den unga Clara och värsting-Christian, och slutet kändes mer som att...eh, tog pappret slut i skrivaren? Får inget riktigt grepp om någonting, men det hade man väl inte som tonåring så det är kanske meningen?
Ja, men den var ändå okej. Ett bra språk och ett bra driv förlåter rätt mycket, så den får tre och en halv håltimmar av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar