Tillhör kategorin människor som tycker clowner är djävulskt obehagliga, så förmodligen hade jag fallit död ner om jag hade drabbats. Inte bara clowner utan hela grejen med cirkus känns som ett kringresande mentalsjukhus där vad som helst kan hända. Det kanske beror på att jag som liten läste en massa icke politiskt korrekta barnböcker skrivna på typ 40-talet, där mystiska händelser nästan alltid kunde kopplas till ett cirkussällskap. Det är något obeständigt med fenomenet cirkus som såklart gör det enkelt att placera ett mord eller ett bortrövande där; ena dagen är de där med sina tält och husvagnar, nästa dag är de borta med vinden, ena sekunden är det glitter och paljetter och lindansare och akrobater och nästa sekund är det svartmuskiga och tjuvaktiga män som sysslar med tvivelaktigheter (alltså i de där böckerna som jag läste när jag var liten).
Men clownerna är alltså värst. När jag läste Stephen Kings Det, den bok som många påstår ligger till grund för clownrädsla, så var det liksom bara en bekräftelse på det jag alltid har vetat. Fattar inte ens varför just figuren Pennywise fick sånt genomslag, för Det är ju egentligen en spindel som visar sig i den skepnad som mottagaren är mest rädd för. Fast för mig hade det ju såklart varit Pennywise (jag läste boken på engelska först, och har fortfarande svårt att smälta besvikelsen när jag såg den svenska översättningen: SNÅLJÅP).
Det finns till och med ett eget ord för clownrädsla: coulrofobi. Enligt Illustrerad Vetenskap så är det rädsla för clowner. Och det gäller inte bara onda clowner, som ju skall vara skrämmande, utan också helt vanliga såna. Dom har ju inte fattat någonting. DET FINNS INGA VANLIGA CLOWNER. ALLA ÄR ONDA.
Se bara på den här, till exempel:
KALLA KÅRAR! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar