Rockar ingen djävla socka

Idag är det internationella Down's syndrom-dagen och det ska man tydligen uppmärksamma genom att bära olikfärgade strumpor. Alltså, jag hatar verkligen såna där långsökta stödaktioner i stil med att man ska bära gult för att stötta Burmas folk, skaffa skägg för att uppmärksamma prostatacancer, sätta en fransk flagga på sin Facebookbild för att markera att man är emot terror och så vidare. Det är ju inte så att jag är en ond varelse som är emot allt detta. Jag har planterat skog i både Kambodja och vid Victoriasjön, gett bort både getter och grisar och bikupor i Afrika i present och har adopterat en orangutang på Borneo till exempel. Plus att jag rätt ofta sticker till romen utanför Konsum en slant. Men det är väl inget att gå omkring och skylta med, tänker jag. En gång på Tjejmilen så köpte jag Rosa Bandet av någon unge som stod utanför och sålde, och då var jag nära att sätta på mig den, mest för att jag riktigt visste vad jag skulle göra av den annars. Men så sa jag Jamen alltså rosa bandet...är det inte lite töntvarning på en då? till Jenny och hon höll med. Så jag lät bli. Sån är jag.

Och nu ska man alltså visa att man "gillar olika" genom att en dag om året bära olikfärgade strumpor. Jamen alla andra dagar då? tänker jag surt. Är det inte bättre att göra någon form av konkret handling som gör nytta istället för att lägga ut en bild på Instagram på sina svettiga trettionior i ett par udda strumpor en av årets 365 dagar? Obs, det ena behöver ju inte utesluta det andra.

För övrigt äger jag ENBART svarta strumpor, så det är ju tur att den här aktionen inte står och faller med mig.