Velar

Både vill och inte vill gå på bio och se "En man som heter Ove". Tyckte nämligen boken var bra, men kanske något av det sorgligaste jag läst, jag fulgrät à la när Skorpan och Jonatan ska vidare till Nangilima i slutet av Bröderna Lejonhjärta ("JAG SER LJUSET"), eller när Atreju måste lämna sin häst i träsket i Den Oändliga Historien, och så vill man ju inte sitta i en biosalong bland folk som kommer dit för att skratta åt när Rolf Lassgård ska spela sur paragrafryttargubbe.

Har alltså EXTREMT svårt att bestämma mig, vilket inte är likt mig och det stör mig. Djävla Ove.