Det känns konstigt att vakna i sin egen säng

Har precis läst Det känns konstigt att vakna i sin egen säng av Sophie Adolfsson, och känner väl att NJA. Eller alltså, jag gillade sättet den var skriven på, rakt på sak och rätt upp och ner och fart och fläkt och hej och hå, vardagsrealism men det blev liksom för mycket av det goda. Eller inte så lite heller. Jag tycker verkligen inte att jag är speciellt pryd eller äckelmagad, men jag känner verkligen inget behov av att läsa sida upp och sida ner av ingående beskrivningar kring skvättande av diverse kroppsvätskor eller utseendet på diverse kroppsdelar som man normalt inte blottar i dagsljus, och sen hände det ju egentligen inte så värst mycket mer än att huvudpersonen gick på krogen och söp och knullade som om det inte fanns någon morgondag i syfte att dämpa diffusa ångestkänslor som det bara hintades om var de kom ifrån. Ja, det var bra språk och tempo, men blev väldigt tjatigt efter ett tag. Så det blir bara två HIV-test av fem möjliga.