Som någon sa: Tid är någonting som finns bara för att inte allting ska hända på en gång.

Men det går ju för djävla dåligt på bloggfronten, måste jag säga. HAR INTE TID. Fast det har jag väl, men fyller den uppenbarligen med annat. Och det är väl inte lönt att storstilat utlova både bot och bättring, det hjälper ändå inte plus att man utöver det får dåligt samvete.

Jaha. Har börjat se om säsong 1 av "Bron". Det är rätt mycket man har glömt, så det gör inte så mycket att man vet vem mördaren är. Mindes inte alls att Saga hade så ljus och liksom flickaktig röst i början av serien, nu tänker man bara på hennes yxiga "SAGANORÉNLÄNSKRIMMALMÖ"-snack. Det kör hon ju med även i säsong 1, men tonfallet är helt annorlunda, liksom mjukare på något sätt. Men så har det ju runnit en hel del vatten under de där broarna (SÅ ATT SÄGA, höhöhö), så det är ju helt naturligt att hon utvecklas. Som mamma till en "aspis" (som jag nu har hört att det heter, dvs någon med Asperger Syndrom) är jag helt orimligt arg på Sagas sämpiga morsa som inte har lärt henne vissa fundamentala beteendekoder som man har stor nytta av att ha med sig i livet, utan att hon ständigt får gå och liksom prova sig fram i sitt sociala liv.

Julkalandern har jag nu sett fram till avsnitt 8 och ja, jag tycker den är kul. Som 47-åring tillhör man väl gissningsvis inte målgruppen, men det skiter jag i. Tycker det är roligt att de inte är så himla ängsligt konventionella, utan mer bara "jaha Erik, nu ska du dö" och så är det inget mer med det. Inte så pedagogiskt kanske, men herregud, hur pedagogiska var egentligen barnprogrammen på 70-talet? Har sett nåt avsnitt av "Fem myror är fler än fyra elefanter" tillsammans med barnbarnen, där Brasse springer omkring i nån supertajt pyjamas som i princip visar hela klockspelet i tre dimensioner. Menar nu inte att det skulle vara opedagogiskt med manliga könsorgan, men så hade det nog inte fått visas idag. Tyckte nog inte att den produktionen passerade helt obemärkt genom ett par genusglasögon heller om jag ska vara ärlig. Men så kan det ju vara. Det bästa är kanske inte alltid det mest pedagogiska och genomtänkta och påkostade. Enligt min uppfattning dårå.

Svettas lite inför nästa hemtenta i GRUNDKURS I PEDAGOGIK. Den här gången ska det handla om makt och det kan ju verka enkelt och konkret, men jag känner lite att pedagogik mest verkar handla om att skapa problem och att linda in det som man trodde var solklart i mystikens dimmor via ombud i stil med Foucault, Bourdieu, Durkheim, Giddens och andra trökgubbar som levererar textmassor lika ogenomträngliga som smogen i Peking. Eller BEIJING DÅ. Hur som helst. Ångestskapande är bara förnamnet och då har jag inte ens börjat än. Återkommer i ämnet när jag är mitt i skiten och behöver ventilera mera.