Saker som stör mig pt 25786650

Ja, herregud. Skulle man skriva en bok på temat "Saker som stör mig" så hade den nog tangerat senaste upplagan i Nationalencyklopedin, sett till antalet sidor. Vad jag hakar upp mig på just idag är temat "halvkvädna visor". Alltså folk som bara antyder och sen inte sjunger ut med vad det är de egentligen vill ha sagt.

Exempel 1 (färskt från gårdagen):
Person 1 (har precis berättat att hen bytt hundklubb från X till Y): Jag åkte till X-klubben för att träna med min hund häromveckan, och jag hann väl inte mer än komma dit så kom en viss person fram och började i vanlig ordning att bete sig så djävla illa, man fattar ju inte att ingen säger ifrån.
Person 2: Vadå, vem är det? Och vad gjorde personen?
Person 1: Ja, det ska vi tala tyst om.

Exempel 2:
Person 1 skriver på Facebook: Ååh, idag har varit den värsta dagen i mitt liv, jag mår SÅÅÅ dåligt nu. Hoppas ingen annan behöver vara med om det jag fick uppleva idag!
1000 Facebookvänner: STYRKEKRAMAR. <3 <3 <3 Gumman, hur mår du? Vad har hänt?
Person 1: Jag orkar inte prata om det.

Exempel 3:
Person 1: slamrar demonstrativt med saker.
Person 2: Vad är det med dig? Är du sur?
Person 1 (surt): Nej, inte alls.
Person 2: Jomen det märker jag ju att du är. Varför är du sur?
Person 1: Ja, det kan du ju försöka räkna ut själv.

Gör om, gör rätt:
Exempel 1: Säg vad det handlar om. Att antyda saker om "en viss person" och förutsätta att andra vet vem det handlar om är oförskämt. Säg vem det är och varför du och den vissa personen inte drar jämnt, alternativt säg bara generellt att du tyckte det var tråkig stämning i X-klubben utan att gå in på detaljer.

Exempel 2: Säg vad det handlar om. Om du inte "orkar prata om det" eller inte vill att någon ska få veta det så är tipset att inte skriva om det överhuvudtaget på sociala medier. Skräckexempel från i somras: Någon skrev om att familjens älskade hund helt oväntat dött, och fläkte ut hela historien på Facebook med en vädjan om att SNÄLLA SÄG INGET TILL TINDRA SOM ÄR PÅ LÄGER DEN HÄR VECKAN. Men alltså, är det någonstans någonting sprids med vindens hastighet till Gud och halva världen så är det väl på Facebook. Så om man verkligen verkligen önskar att lilla Tindra 8 år ska få höra att hennes älskade Bamse dog knall och fall från någon random person i bekantskapskretsens periferi så är det allra bästa att skriva om det där. Vill man inte det så kniper man käft.

Exempel 3: Säg vad det handlar om. Är du sur för att person 2 lovat att diska och du ändå möttes av porslinsberget som Gud glömde på diskbänken, SJUNG UT. Så djävla svårt är det inte. Sen kan det förvisso hända att person 2 blir sur för att du är sur, på grund av att person 2 vet att hen gjort fel, hamnar i försvarsposition och anfall är bästa försvar. Men då vet ni ju i alla fall vad ni bråkar om istället för att det hela ska förvandlas till Tiotusenkronorsfrågan på ämnet martyrskap.

Den röda tråden är alltså: SÄG VAD DET HANDLAR OM. Tänk Saga Norén, länskrim, Malmö. Då blir allting jättebra.