Har sett de tre första avsnitten av årets julkalender i ett svep, sedan FAKKADE svt:s playtjänst i Telias kanalutbud ut, oklart varför men något hängde sig och stod bara och tuggade. Ja, men i alla fall. Jag tyckte julkalendern var bra. Inte så julig kanske, men rolig. Och sen gillar jag julkalendrar med fakta. En av de bästa, när jag var liten, var den med Johannes Brost och Sif Ruud som handlade om grekisk mytologi. Eh, mytologi är kanske inte så mycket FAKTA i och för sig, men ja, ni fattar. Allt behöver ju inte handla om tomtar och snö och julgranar. Lite historia har väl ingen dött av. Kan för kännedom informera om att barnbarnen också gillar den.
Annars gillar jag väl de där vanliga kalenderarna: Sunes jul, Håll huvet kallt, Mysteriet på Greveholm, Pelle Svenslös, Tomtemaskinen, från när mina barn var små. Från när jag själv var liten: Teskedsgumman, Albert och Herberts jul, Fem myror är fler än fyra elefanter, Julstrul med Staffan och Bengt. Den senare minns jag som hejdlöst rolig (precis som deras barnprogram "Sant & Sånt"), har dock sett om den för några år sen och den var...eh, rätt så slapstick och inte speciellt rolig. Misstänker att tidens tand även har tuggat rätt så skoningslöst på övriga produktioner från den tiden.
De från 90-talet håller dock än idag, skulle jag vilja säga. Bäst är nog ändå Håll huvet kallt, med Tomas von Brömssen som halvalkad pappa som måste åka på hem "för att lära sig att inte dricka öl" och Per Oscarsson som arg gubbe som går och muttrar. Lite socialrealism, mycket värme. Just the way I like it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar