Rapport från en semesterfirare

Jamen stackars den här bloggen, helt bortglömd ligger den ihopknölad längst ner på internets botten och skäms. Behövs visst utmaningar och pistoler mot tinningen för att den här bloggens ägare ska skärpa till sig och åstadkomma lite inlägg. Fast nu har jag varit på semester. Internetfritt sådant, eller nästan åtminstone. Wi-fi:et på vandrarhemmet lämnade en del övrigt att önska kan man väl säga. Och när man är på semester ska man ju för övrigt UPPLEVA saker, inte sitta med näsan ovanför sin smartphone och kolla vad alla andra gör på Facebook.

Hinner inte blogga nu heller egentligen, LIVET KALLAR som det heter, men slänger ihop ett axplock av bilder från veckan som gick. En bild säger mer än tusen ord, så himla praktiskt när man är stressad och dan:

Langhammars på Fårö. Så himla coolt med raukar och hav
och grejer. Vädret var också bra som synes.

Man kan förstås inte besöka Fårö utan att associera med
Ingmar Bergman. Här ligger han i egen hög person. Eller ja.
SJÄLEN ÄR JU NÅGON ANNANSTANS.

 

Det här är utsikten på platsen som Ingmar Bergman
själv valde för sin sista vila. Inte så pjåkigt.

Andra sevärdheter på Fårö: Ambulansen som var nr 2 på plats
vid bilolyckan där James Dean omkom. Hade den varit lite
raskare hade filmvärlden kanske sett annorlunda ut.
 

Temat för dagen verkar vara film och död. Det här är
engelska kyrkogården på Ryssnäs. Här ligger lite engelska
sjömän som dött av kolera begravda.

Vi bodde på vandrarhem som tidigare varit
logement. Komforten var därefter. Man fick dessutom
en känsla av att det mest korrekta var att börja bädda
sängen med sträckta lakan, göra armhävningar samt
stå i givakt och gorma SIR YES SIR närhelst
man blev tilltalad. Källa: Plutonen.

Korridoren. Uppställning. SIR, YES SIR!

Utanför vandrarhemmet fanns en vaktkur med
små luckor där man kunde hålla koll på världen
utan att riskera att bli skjuten av den lede Fi.
Omvärlden var snygg.

På kvällen åt vi middag hemma hos Erik och Lisa.
De har en fådd golvlampa som en gång har varit med i en
Beckfilm. Det är alltså den här lampan.

 

 

Nästa dag åkte vi till Bungenäs. Där får man inte köra bil,
men låna cyklar helt gratis. Det gillade de här smålänningarna.
Idel glada miner och solen sken som besatt.

 

En skitdålig bild av en (ett?) fossil som vi hittade. Fossiler är
så coola. Drabbades av FOSSILDJÄVULEN och
ville knappt lämna stranden, bara vända på stenar och leta
dinosaurieskelett i evigheter. Typ.

 

Vi hann även med ett snabbt besök i Visby.
Visby visade sig verkligen från sin bästa sida.
Det nästan bästa var att det inte var några turister där.

Hann även med ett snabbt besök i domkyrkan. Den var mycket
maffig, men innehöll en hel del skum konst.
Rätt så pårökt och inte så kyrkligt om ni frågar mig.

Biskopens bil var inte speciellt imponerande alls. En vanlig
svart som var rätt dammig. Men egen parkering hade han.
Vi fick betala en tia samt trängas med de dödliga.

Här står Christopher Polhem och gottar sig i solen.
Det var annars rätt tunnsått med kändisar i Visby
så här års. Men man kan väl inte få allt.

Sen blev det visst inte mer fotograferande. Eller jo, men det får kanske finnas gränser för hur många bilder på gölliga små hus, kullerstensgator och blommande rosor man kan ha i ett inlägg. Gotland levererade i alla fall så det hette duga. Det får nog bli ett återbesök eller två.