Jag har väntat på ett regn att förlora mig i

Igår snöade det. SNÖADE. Flingor stora som dasslock singlade, eller snarare piskade ner över vårblommorna. Nu var det lyckligtvis bara regn med inslag av snö som sedan övergick till att vara bara regn, så Kung Bore fick dra tillbaks sitt fula tryne, men ändå. Vilken djävla chock. Speciellt som jag hade planerat att vara utomhus hela kvällen. Det var jag också, i blåst och piskande regn och två plusgrader. Tinade upp någon gång sen fram på natten, kan jag väl meddela för kännedom. Nädå, det var inte så farligt, jag hade ett präktigt underställ så jag frös bara om händerna eftersom jag tänkte (eller rättare sagt: tänkte inte alls) att jag nog inte behövde några vantar. SMART DRAG. Eller kanske inte.

Annars börjar det ju bli ljust på morgnarna när jag kör till jobbet nu. Eller "ljust" är kanske att ta i, men inte beckmörkt i alla fall. Det brukar bli så veckan innan det är dags att ställa om klockorna till sommartid, sedan är det beckmörkt ett tag igen. Men det vägs ju lätt upp av de ljusa kvällarna. AH. Älskar våren, det är min bästa tid. Sen kommer hösten, sen sommaren och sist vintern, under förutsättning att det inte är FÖR varmt, kvavt och tryckande med åskmoln lurande i horisonten dag ut och dag in, för då halkar sommaren ner till sistaplatsen. Under förutsättning att det inte är vargavinter med snöstorm och KAOS var och varannan dag, det är fan inte människovärdigt att ha det så. Eller nu finns det väl miljarder människor som skulle ta ryggskott p g a snöskottning och inställd träning p g a  ishalka med en nypa salt eftersom de lever under helt andra och mycker värre förutsättningar när det kommer till termer som människovärde. Men de läser väl gissningsvis heller inte den här bloggen, så jag kan väl få gnälla lite här ändå.