Pannkaksmisär

Min man har åkt iväg till pensionatet för att hämta hem skotträdda Boris, och själv har jag precis återvänt från köket efter att ha gjort ett ryck och stekt plättar för att vi ska få någon form av näring i oss till den glass som är det enda vi är sugna på för stunden. Plättar, ja. Inte pannkakor som rubriken antyder. Jag kan fan inte steka pannkakor längre. Förr var jag verkligen The Queen of Pancakes, gjorde supermånga supertunna supergoda superenkelt, och medeltidsskrattade* rått åt folk som sa att de inte kunde göra pannkakor. Det är ju det lättaste som finns. Eller var. För något har hänt som gör att pannkakorna jag lagar inte längre vill sig. De håller inte ihop, går inte att vända och varje försök slutar med okontrollerade vredesutbrott från min sida. Förmodligen har det med stekpannorna att göra, för jag har samma recept och gör på samma sätt som jag alltid gjort. Men mina stekpannor är gamla som gatan och lövtunna pannkakor är väl kanske inte så förlåtande till sin natur. Note to self: 2013 ska jag köpa en pannkaks-stekpanna och vårda den ömt. I väntan på att detta uttalande ska bli handling så tar jag en livlina och gör plättar istället. Man kan helt enkelt inte misslyckas med plättar. Tror det får bli middag idag, eftersom det känns som slöseri att äta de goda resterna av gårdagens festmåltid när ingen av oss vare sig har smak- eller luktsinne kvar. Vi skjuter det till morgondagen och hoppas på att immunförsvaret gör färdigt jobbet under natten och slutar fylla våra huvuden med snor.

  


*Medeltidsskratt = ett sånt där bullrigt gapflabb som företrädesvis tjocka, skäggiga karlar i för-längesen-filmer upphäver. Typ Mattis i Ronja Rövardotter eller kungen i Game of Thrones.