Jo, Huset som Gud glömde blev faktiskt gårdagens filmval. Jag var tydlig och pekade med hela handen och så satt vi där och mös och bligade på när folk som bott i huset tidigare blev slaktade i sina sängar så att blodet skvätte. Sedan gick det 10 minuter och så hade Johan somnat och min man fick 80-talsångest och gick upp på ovanvåningen och spelade gitarr. Det var ju ett snyggt sällskap! Fick avnjuta resten av filmen mol allena. Måste dock säga att jag blev lite imponerad av den obehagliga stämningen som framkallades i det närmaste helt utan specialeffekter. Inte en människa dog (bortsett från inledningsscenerna) eller ens blev skadad (bortsett från en präst som blev blind) och man fick aldrig se några läbbiga spökfigurer i stil med de otäcka Come-and-play-with-us-Danny-tvillingarna i The Shining. Slutsatsen är att på 70-talet kunde man konsten att göra skräckfilm.
I morse sov jag orimligt länge (men så var jag också vaken till närmare MIDNATT igår) och sedan åkte vi till havet och tog en promenad i regn och rusk. Åkte sedan hem och bakade bröd och den sortens kaka som andra kallar "kärleksmums" eller "snoddas", men som i min familj alltid har gått under namnet "Ingers kaka". Fan vet vilken Inger som avses, men vem hon än är så anses hon vara upphovskvinna till detta bakverk. Sedan fikade vi. Nu ska jag dumsurfa en stund och sedan laga middag. Ska göra svingod pastasås på tacosrester från i fredags. Ser fram mot veckans luncher med matlådor som innehåller långkok och svingod pastasås med tillbehör. Jag tycker lite synd om människor som går på en massa konstiga dieter och som därför måste avstå från så mycket gott. Men det är ju deras val.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar