Idag hade jag ett stort ögonblick på jobbet. Ett problem som har varit så stort och tekniskt invecklat att självaste månlandningen inte har verkat mer krångligt än att vispa ihop en sockerkaka, har nu lösts. Inte av mig förvisso, men ändå.
Det var så stort och fantastiskt att jag nästan funderar på att grunda en religion för att visa hur mycket jag beundrar den person som ordnade upp kanske inte all världens sorger och bekymmer, men snudd på.
Rogerismen, från och med nu. Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar