Dagen efter

Nu har något av gårdagens monstruösa besvikelse lagt sig. OS-kvalplatsen är ju i alla fall klar, och så får man hoppas på VM-kval imorgon. Fast det blir nog svårt att slå Norge på hemmaplan. 
Jag minns när Norge slog Sverige någon gång under 2005 och driftiga norrmän i publiken höll upp en skylt med texten 100 år utan storebror. Det var lite småroligt, kan jag tycka idag. Fast jag tyckte det var otroligt drygt då. Men i en förlust är ju allting hemskt att se, glada tyskar är till exempel otroligt plågsamt just nu. Hur man kan vara så kaxig när man har förlorat två världskrig, som han sa i Sällskapsresan. 

Jag drömmer mardrömmar om tyska målvakter. Bara att heta Johannes Bitter är ju i sig riktigt illa, snäppet värre än Bitter-Ernst, och att sedan se ut som en galen massmördare är ännu värre. Att ta många svenska skott på mål är förstås värst av allt.

Nu ska jag i alla fall heja som fan på Danmark, som ju spelat otroligt bra i de matcher jag har sett. Drömscenariot var att Sverige skulle slå tyskarna, när det nu inte gick får man sätta allt sitt hopp till grannlandet. Danskt hygge mot tysk bitterhet. Det ska nog gå bra.