Då går vi (eller vilka vi, JAG) in i det som i allmänna ordalag känns som årets värsta vecka, a k a revisionsveckan från helvetet. Fast det är "bara" torsdag och fredag, detvillsäga det finns fortfarande tid att fixa saker som behöver fixas. Min chef säger att han är övertygad om att jag har styr på allt, jag är inte lika övertygad för det känns som att vad man än börjar dra i så dyker det upp obehagliga överraskningar. Men nu är det den här veckan, plattan i mattan, in i kaklet och sen är det i alla fall över (för den här gången).
Helgen var bra. Vädret var ju FANTASTISKT, sol och 16-17 plusgrader. Det är ju rätt orealistiskt att tänka sig att våren skulle ha kommit för gott redan, och mycket riktigt var det väl bara en sneakpeak av vad som komma skall för den här veckan ska det vara betydligt kallare och både regn och eventuellt snö har utlovats. Fast det är väl ändå rimligt, det är ju faktiskt bara i början av mars. Men ändå! I fredags körde jag intervallträning i bara t-shirt (på överkroppen, hade även byxor måste kanske tilläggas) och fick förnimmelser om hur djävla jobbigt det är att löpträna på sommaren. Åkte och handlade, sedan hem och gjorde fotrehab och tränade lite pilates. Min man kom hem och hade bestämt sig för att börja söka andra jobb för de har så lite att göra på hans avdelning just nu och han "utbildade sig inte till elektriker för att gå och dammtorka hyllor på ett lager hela dagarna". Jag fattar absolut att det är frustrerande, det är ju inte som att man kan sätta sig och slappa med en bok eller spela kort i fikarummet dagarna i ända heller utan man måste liksom se ut som att man arbetar fastän man inte gör det. Det kan ju vara mer stressande att ha det så än att vara överlastad med jobb. Dock: just nu hade jag uppskattat som fan att bara få gå och dammtorka hyllor. Fast det sa jag inte.
I lördags gick jag först en långpromenad (14 kilometer) i fint väder, kom hem, lade mig på soffan och läste utan en tanke på att göra något tråkigt eller jobbigt. Kollade först på skidskytte där Sebastian Samuelsson skidade/sköt hem guld och därefter Hanna Öberg silver, och sen på handboll, damer, landskamp mot Rumänien som Sverige vann med uddamålet. Lagade mat, åt och kollade på Bodkin på Netflix, en serie som vi har börjat kolla på och som är rätt underhållande även om jag inte gillar karaktären Dove eftersom hon är en sån djävla fitta mot allt och alla. Men det har kanske sina orsaker, vad vet jag.
Igår började jag gå min vanliga söndagsrunda men kortade av den rätt rejält pga att jag uppenbarligen inte tryckt i laddsladden ordentligt i telefonen, vilket jag inte upptäckte förrän jag gått ett tag och skulle ta upp telefonen och kolla något och då hade jag 14 % batteri. Det räcker säkert ett bra tag till, tänkte jag och stängde av allt utom Samsung Health (den och Spotify är enda anledningen till att jag ens har telefonen med mig), för jag är ju lite besatt av mina promenad- och stegmål. Traskade på och när jag kom till ett vägskäl och kollade igen så hade det krympt till 6 % så då vek jag av hemåt istället för att gå den långa rundan jag hade tänkt. Blev ändå en mil, så det var väl okej även om jag kände mig mer som en slav under Samsung Health än något annat. Ej mitt stoltaste ögonblick om man säger så.
Kom hem, lade telefonen på laddning, städade hos hönsen och tyckte synd om dom för nu är det högrisksområde för fågelinfluensa så de får bara vara ute i hönsgården. Det är ju för deras eget bästa, men det fattar ju inte dom och även om jag fattar så är det ändå så tråkigt när de ser mig komma och rusar mot grinden mot trädgården för att få bli utsläppta som de är vana vid och så gör man inte det. Försöker göra det lite mer berikande i hönsgården såklart, med grejer att sprätta och pyssla med, men det är ju ändå inte riktigt samma sak. Förra året höll restriktionerna i sig till slutet av april och det finns väl inget som talar för att det inte skulle bli något liknande i år, tyvärr. Man får hålla i och hålla ut.
På eftermiddagen åkte vi in till stan för att gå på någon slags återsamlingskonsert med musikskoleelever och fd musikskoleelever som fått stipendier där bland annat min son skulle uppträda. Det var jättesynd om de som uppträdde först, för då dog ljudet och det blev några svettiga minuter där någon slags ljudtekniker slet och drog i sladdar och sen satt man ju lite med hjärtat i halsgropen varenda gång någon äntrade scenen och skulle ha igång något elektriskt. Min son skulle spela flygel så han var inte beroende av det elektriska, men det är ändå nervöst för han väljer aldrig något enkelt (det är sen gammalt), nu var det varken Rachmaninov eller Tjajkovskij utan ett stycke av Schubert som inte heller kändes särskilt lättspelat, men han rodde det i land like a boss.
Sen var det hem, äta kvällsmat och så i säng. Ikväll är det ingen ridning utan teori, men vi skulle "komma ridklädda" har instruktör K låtit meddela så det kanske blir sitsträning eller nåt? Den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar