Till stallet istället, v 9 2025, pt 2

Igår var instruktör K tillbaka, fast hon borde nog ha stannat i sängen en dag till men hästtjejer är som dom är. Köttbullen kändes möjligen inte fullt lika pigg som i måndags, men vem är det? Jobbade mycket med  att renodla hjälperna och med övergångar och tempoväxlingar i framridningen för att få henne lite mer alert. Sedan skulle vi rida skänkelvikningar och det är ju sannerligen inte hennes paradgren. Det är lite oklart vad som egentligen ÄR Köttbullens paradgren inom dressyren eftersom hon tycker det mesta är svårt, jobbigt och onödigt, när man kan lulla runt fyrkantsspåret i sakta mak utan ett bekymmer i världen. Älskar henne ändå, även om jag får slita tills jag blir blå för att få henne ur komfortzonen. Vi kämpar vidare.