Saint Peter don't you call me 'cause I can't go

Vilken djävla jobbig vecka detta har varit. Vi går mot en deadline i Projektet som är på så hög nivå att det är typ fyra steg mellan mig och de som kommunicerar kring den. Det har inte så mycket med mig att göra, jag har gjort alla mina delar men andra har det inte och det är allmänt stressigt. Som om vi inte har tillräckligt att göra så håller en del av verksamheten på att byta affärssystem, och det vet ju alla att det är ju inget för nervsvaga. Om allt går enligt plan så ska vi göra samma resa till hösten. Ser inte fram mot det, men ser samtidigt fram mot det för då kommer alla i alla fall rent teoretiskt att kunna lika mycket och vara på samma nivå. Nu är jag någon slags superanvändare, den som alla vänder sig till när de inte vet hur de ska göra, vilket är ganska ofta eftersom vi har flera som är relativt nya och vårt nuvarande affärssystem är gammalt och lynnigt och emellanåt kräver en hel del fix och tricks och handpåläggning, och det är ett ok som jag inte har lust att släpa omkring på resten av arbetslivet. 

Igår jobbade jag, åkte iväg och körde intervallträning, åkte tillbaks till jobbet och betade av ytterligare ett gäng uppgifter innan det var dags för Club ROMIF och bio. Sen hem, i säng och så var det fredag. Alla hjärtans dag också, tydligen, det är dock inget jag och min man varken uppmärksammar eller firar. Men mötte en buss där det stod Kärlek till alla istället för Ej i trafik, så det är därför jag vet. Hehe. 

På söndag är det Pay & Jump i stallet, då ska jag vara funktionär. Annars är det väl inget särskilt som händer, vilket är skönt med tanke på att det har varit en otroligt hektisk vecka, och nästa vecka ser inte ut att bli lugnare. Tror ingenting blir lugnare förrän om en månad när vi har betat av helvetesrevisionen. DÅ DJÄVLAR ska jag...ja, jag vet inte riktigt vad, men något ska göras för att fira. Fram till dess: in i kaklet.