Till stallet istället, v 2 2025, pt 2

Usch, igår tyckte jag inte alls det kändes bra med Köttbullen. Hon var seg och motvillig, ville inte gå fram, ville inte ställa igenom till höger, det kändes som att jag bara satt och bankade på henne utan att något hände. Ej ryttarmässigt. Vi red någon variant på gårdagens övning men med tillägget att vi skulle göra några steg i framdelsvändning i varje hörn av den lilla fyrkanten, vilket mycket väl kan vara den tråkigaste övningen Köttbullen vet. Fast just den gick väl i alla fall någorlunda, men överlag kändes det inte som att vi hade något vidare samspel. Blä. Buhu. Jaja, det är bara att ta nya tag och kämpa vidare nästa vecka. Tur att det ändå är några dagar dit p g a träningsvärk from hell. 

Häxan dök upp, hon fick rida Travaren. Trodde hon skulle få ett utbrott, för i alla fall förr i tiden så hade hon attityden Jag betalar inte för att rida såna hästar om det var någon hon inte gillade, och på något sätt lyckades hon alltid snika sig till att få de bästa hästarna, kanske för att normala människor tänker att man får vad man får, medan hon snackar sig till det.
Nu i (fd) torsdagsgruppen har hon haft en av de mest populära hästarna, och skillnaden mellan den häst hon ridit tidigare och Travaren är som natt och dag. Nu är det absolut inget fel på Travaren som så, han är väldigt ärlig och framför allt snäll, men han är inte särskilt lättriden även om han aldrig gör något dumt, men han är svår att få fram för skänkel och känslig i munnen. Trodde Häxan skulle få ett utbrott för denna som jag misstänker i hennes värld är en nedgradering, men hon är uppenbarligen inte längre i sin krafts dagar. Hörde någon fråga vad hon tyckte om att få ha Travaren och hon bara "nä, men jag får väl ta vad jag får". Helt rimlig respons, men inte vad jag hade väntat mig av Häxan om man säger så. Sent ska syndaren tydligen vakna.