Medan höststormarna piskar över Gotland hittas en död kvinna i en kista mitt på en ödslig leråker. I handen håller hon en lista med namn. En dödslista.
Kort därefter uppsöker den kända kriminologiprofessorn Bernhard Haas sin forna elev, den före detta polisen Elisa Jern, för att berätta att någon vill döda henne.
Dessa händelser utgör upptakten till ett skakande förlopp och Elisa tvingas åka till sin barndomsö för att hitta svaren hon söker. Har Bernhard rätt? Är någon ute efter att döda henne? Och har det någon koppling till hennes tvillingsysters oförklarliga försvinnande för två år sedan?
Ja men NÄE vad jag inte gillade den här boken. Blev trött redan i inledningen där det skulle bildas någon hemlig polisgrupp med "fulla resurser, ingen styrning eller insyn" (gäsp) och när repliken Gudarna ska veta att jag saknar min Sig Sauer uttalades så fick jag nästan begrava mig under en skämskudde. Och det blev inte bättre. Skummade igenom sista halvan för att se om det möjligen skulle ljusna, men det gjorde det absolut inte. Huvudpersonen Elisas mamma hade vårdats på ett demensboende i 22 år men en dag kläckte hon ur sig något som fick Elisa att tro att hon kanske inte alls var dement, hon fick numret till nån jättekänd demensforskare, ringde upp och berättade om sina misstankar och han bara oj, vad spännande, du jag kommer och undersöker henne idag klockan fem. Rimligheten i det är ju inte ens mätbar. Det här visade sig vara första delen i en "ny hisnande spänningsserie" och jag kommer inte att läsa fortsättningen. Den här boken får ett halvt kallt fall av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar