Julledighet dag 16

I morse var det åtta grader kallt och ett lagom tunt snötäcke på marken. Helst hade jag sett att det inte var någon snö alls men sånt råder man ju inte över. 2-3 centimeter nysnö kan till och med jag stå ut med utan att gnälla alltför mycket. Tog på mig underställ och drog upp kapuschongen på jackan över mössan, för det blåste snålt och gjorde att de där åtta minusgraderna kändes som det dubbla. Tror aldrig jag har frusit när jag har varit ute och gått och det gjorde jag inte nu heller trots att jag bara hade barfotaskor utan strumpor på fötterna och inga vantar. Hatar att ha vantar, känner mig så klumpig även om jag inte gör något. Har det i princip bara när jag cyklar, skottar snö eller möjligtvis om det är svinkallt (typ 20 minusgrader eller så). För ett tag sedan testade jag i och för sig att ha tunna cykelhandskar på mig när jag tränade intervaller p g a att det är så in i norden kallt den första kilometern eller så, p g a tunna löpartajts och avsaknad av jacka. Har jag på mig mer så kokar jag bort senare. Det funkade bra så det ska jag fortsätta med.

Har blivit lite si och så med intervallerna nu under julledigheten, men jag har å andra sidan gått minst 10 kilometer varje dag utom nyårsdagen (då blev det bara 6,7 km i mörker, ösregn och halv storm men å andra sidan gick jag 18 kilometer på nyårsafton så det jämnade väl ut sig) så motion har jag väl ändå fått, tycker jag, och nästa vecka blir det ju enklare att få till just den delen av träningen. Ska på återbesök till fotspecialisten den 20:e så vi får väl se vad nästa steg blir. 

Efter att jag gått min hundrunda så traskade jag ner till bibblan för att lämna och hämta böcker, har bara en halvmedioker deckare som lånebok och visste att bland annat Mödramärg av Tina Harnesk låg och väntade. Älskade ju Folk som sår i snö så hoppas den här också är en lika stark läsupplevelse. 

Travade hem igen, fixade med vatten till hönsen, bar in ved och tände i kaminen. Värmde överbliven jordärtskockssoppa från gårdagen till lunch. Den vi åt igår var något tjock så nu spädde jag ut den till hälften och saltade lite och den var faktiskt exakt lika god som då. Bra, då finns det lunch imorgon också. Sen har jag legat på soffan och läst. Gick ut en runda till hönsen innan det mörknade för att se så vattnet inte frusit. Gick in igen, läste vidare och plötsligt var det ett himla kacklande ute fastän det var mörkt. Sånt där jag-har-värpt-ett-ägg-kackel. Gick ut och lyste med ficklampa, hittade inget ägg men båda New Hampshirehönorna hade i alla fall gått in i hönshuset och satt som i farstun där och kurade. En Cream Legbar återfanns på en sittpinne inne i hönshuset, en annan satt på deras vanliga övernattningsbuske och den tredje traskade lite villrådigt omkring under hönshuset (som står på plintar så det finns som ett cirka 50 cm högt utrymme där det alltid är torrt och där hönsen gillar att vara när det regnar eller snöar). Så nu börjar de väl fatta att de ska gå in på kvällen som alla andra. Är ju också bra att de fattar att det finns reden att värpa i när det blir dags för det. Finns i och för sig reden ute i hönsgården också, det varierar var de vill lägga sina ägg. Ibland bara inomhus och så tröttnar man på att gå och kolla i utomhusredena och plötsligt ligger det 10 ägg där. Någon enstaka gång har någon fått för sig att lägga ägg på marken inne i hönsgården, men tack och lov inte jätteofta och - peppar peppar - aldrig ute i trädgården. 

Nu ska jag strax masa mig upp ur soffan och ut i köket för att tömma diskmaskinen och börja laga middag. Nu börjar ju vardagen nästa vecka så nu är det dags att börja planera för matlådor. Ikväll ska det bli morots- och palsternacksbiffar med kokt potatis och någon god sås. Oj, nu blev jag hungrig, dags att sätta lite fart dårå.