Till stallet istället, v 50 2024, pt 1

Igår var det dressyrtisdag och jag tänkte jag skulle tillämpa mina nya verktyg som jag fick till mig på söndagens träning. Detvillsäga, rida fram på ett sätt som gör att hon inte ens hinner tänka tanken på att lulla runt i sin jättestora komfortzon. Plus som vanligt då att rida mycket övergångar så att hon blir vaken och alert för hjälperna. Och ja, jo, FAN, det gick riktigt bra! Inte så bra som i söndags förstås, men det är ju skillnad på att rida för en tränare där fokuset bara är på galoppen, jämfört med att rida lektion med sju andra där man har övningar att förhålla sig till. Övningen igår var att rida en 10-metersvolt i galopp och sedan öppna i galopp längs med långsidan. Just själva övningen gick väl sisådär, men formen! FORMEN! Det var som att det hade gått upp ett ljus för Köttbullen att det faktiskt GÅR att kröka lite på den där tjocka halsen även när man galopperar. Inte för att hon gick i form hela tiden, långt därifrån men jag tänker att om någon hade bett mig göra 100 armhävningar så hade jag ju inte orkat det, men 10 hade jag ju klarat och om jag systematiskt ökade antalet litegrann för varje träningspass så hade jag väl så småningom  blivit en sådan som kunde göra 100 armhävningar. Är väl samma sak här, tänker jag. Det fanns en tendens till att vilja söka sig framåt och nedåt istället för att köra upp huvudet och bara älga på, men självklart orkade hon inte några långa stunder. Tror också att mycket av problemen sitter i Köttbullens huvud, så nu gäller det för mig att försöka lotsa henne klokt genom denna process.