They must pretend defeat

Igår var ingen toppendag. Jag tycker sällan jag har direkt dåliga dagar, eller man har väl inte jättehöga krav på livet heller, eftersom motgångar och problem nästan är standardinställningar för livet så som jag känner det så är det ju som att man har världens djävla flyt så länge ingenting direkt och uppenbart går en emot. Men det är sällan jag går omkring och är mörk i sinnet om man säger så. Men igår var en sån dag. 

Det började med att en kollega sa något om att nu skulle hen gå och ge några lådor till en kund som kom förbi för att hämta dom, för det gjorde den kunden "någon eller några gånger per år", sanktionerat av ingen alls. Det här är nämligen specialtillverkade lådor som inte på något sätt ingår i vårt produktsortiment utan de köps in till labbet av mig för att användas av labbet till ett specifikt ändamål. Dyra som kungens eget piss är de också, och inget man bara skänker bort hur som helst. När de ska beställas är det alltid ett djävla ståhej eftersom för att fabriken som tillverkar dom ens ska tänka tanken på att ställa om sin produktion så krävs det att man beställer minst 5000 stycken, och 5000 gånger värdet av kungens eget piss blir i slutändan rätt mycket pengar.
Nu är det så att även vissa av våra kunder då och då har användning för såna här lådor, och då brukar de höra av sig till kundservice och då får jag frågan om vi har så att vi kan avvara och har vi det så får de köpa till cirka självkostnadspris, för det är ju onödigt att någon som kanske behöver 10 lådor per år ska behöva beställa 5000 att ha på lager till döddagar, så jag säger alltid ja eftersom det sällan är mer än ett tiotal per år fördelat på två eller tre kunder i närområdet. Men igår kom det fram att en specifik kund "i alla år" har kontaktat ovan nämnda kollega, och ovan nämnda kollega (som inte alls hör till labbet) bara har skänkt bort ovan nämnda kungligt pissdyra lådor. När jag fick veta det uppstod en diskussion där jag sa att så kan man väl inte göra, i kontexten "när andra kunder får betala för dom" plus att de här lådorna ligger utanför lagersaldot och beställs av mig, så JAG måste veta hur många som går åt, ergo är det inte okej för någon som inte är labbpersonal att plocka fritt av dom, i alla fall inte för att ge bort till kunder. Försökte resonera lugnt och sakligt kring det men blev bemött på ett sätt som att det var jag som var både snål OCH service-o-minded, vilket jag verkligen inte tycker att jag är. Ovan nämnda kollega är egentligen väldigt trevlig och vi brukar komma bra överens, men nu var det som att hen bara hade fastnat vid att "jamen så har vi alltid gjort" som om det var helt orimligt att göra på något annat sätt. Det spelade liksom ingen roll hur många gånger jag sa att det blir ju jättekonstigt att en kund får hämta gratis medan andra måste betala för samma sak. Det var en sån där diskussion som bara stod och stampade och där energin bara rann ut i avloppet. 

Lite senare kom det ett sånt där allmänt mail från vår finansavdelning, kring saker man skulle tänka på nu inför årets slut, t ex deadline för när fakturor ska vara godkända och så vidare och hade man några frågor så var man välkommen att höra av sig på accounting snabela mitt företag punkt com. Då tänkte jag passa på att ställa lite allmänna frågor kring den app som vi vanliga dödliga registrerar kostnader och utlägg i, för jag tycker inte riktigt den funkar som den ska. Skickade därför iväg ett mail till accounting snabela-mailen med några väldigt konkreta frågor, fick ett autosvar som löd i stil med Your question have been registered with the request number... Vår IT-avdelning har ett liknande system för sina ärenden/felanmälningar, och när de sedan har löst ens problem så får man ett mail med We are happy to tell you that your request has been solved with the following solution, och så en beskrivning på vad som har gjorts för att lösa ens lilla problem. Nu gick det ett par minuter och sen kom ett mail från finansavdelningen där de också var lyckliga över att de hade löst mitt problem with the following solution, och inklistrat under var det allmänna mailet med information om deadline kring fakturor och så vidare. Jamen VADFAN? Skrev att Nothing in this reply answered my original questions. Klickade på "svara alla" för tänkte att nu ska varje människa på finansavdelningen få veta detta, det är nämligen långt ifrån första gången man får ett goddag yxskaft-svar från dom. Fem minuter senare ringde min projektledare och höll på att dö av skratt, Are you aware of that you've just sent an e-mail to about 500 people? Ojdå, "svara alla" fick visst en helt ny innebörd. Då var det så här: Det ursprungliga mailet, det med den allmänna infon, var tydligen en lösning på någons "request" om något annat, och av någon anledning skickades det We are happy to tell you-svaret ut till alla. Och det landade i min (och alla andras) inkorg ett par minuter efter att jag hade fått det första mailet med att min förfrågan hade registrerats så jag tog ju för givet att det var svar på MIN "request". Hade jag lusläst det så hade jag ju såklart sett att det var ett annat ärendenummer, men nu gjorde jag inte det, och det var inte heller så att det fanns 500 människor i raden för avsändare, utan det var någonting som hette något med grupp och accounting, men eftersom "group" också används om sådant som är på koncernnivå så tänkte jag väl att det hade med det att göra. Men istället fick varenda tjänsteman i hela koncernen veta att jag inte har fått svar på min ursprungliga fråga. Min projektledare sa att ett högsta höns, för övrigt mannen, myten, legenden som berömde mig för mina flödesscheman (och som tydligen också är trött på att få goddag yxskaft-svar från finansavdelningen) hade tyckt att det var the best fucking answer no one ever have sent. Tror dock inte finansavdelningen håller med? Fick maila och be om ursäkt och förklara att jag inte sett att det var ett annat ärendenummer. Det lyfte inte precis mitt humör om man säger så. 

Sen drog ett möte ut på tiden så jag inte ens hann gå till lunchrummet utan fick möla i mig min matlåda sittandes vid skrivbordet. Stressade hem, packade in hundarna i bilen, åkte till veterinären för att Tage skulle få sin vaccination, bestämde mig för att istället för att stimma och stirra med träning som jag egentligen tänkt så skulle jag bara ta en lång och skön promenad i skogen efteråt. Gick en runda som är ungefär 9 km och jag var rätt långt hemifrån när det började mörkna. Vilda djur började röra sig som om skogen var deras (vilket den såklart också är), vilket gjorde hundarna helt GALNA. Speciellt var det ett rådjur som skuttade fram och tillbaka över stigen ett antal gånger något tjugotal meter framför oss var vi än befann oss, så man bara Men snälla nån, kan du inte bara GÅ ÅT NÅGOT ANNAT HÅLL? för det kan väl inte heller vara kul för ett rådjur att ha drevskall ekandes efter sig, men det fanns tydligen en  hemlig rådjursagenda som jag inte kände till.  

Kom hem, åt kvällsmat, läste, kände mig allmänt nedstämd. Men idag är det en ny dag så det är väl bara att spotta i nävarna och ta nya tag. Here we go.