Alla känner väl vid det här laget till TrögGubben TG på mitt jobb, vet inte om det är the story of my life att liksom omge mig med vad som snudd på i bästa fall är strategiskt inkompetenta män, i värsta fall är de bara heltröga men har ändå lyckats uppnå någon form av position i livet där man borde förväntas leverera, men där de på något vis alltid kommer undan med att Inte. Göra. Sitt. Djävla. Jobb, och så blir det någon annans problem istället.
Nu har TG haft en uppgift sen i våras att göra ett antal checklistor som ska läggas in i vårt underhållssystem. Att göra de här checklistorna skulle kanske ta en normal person ett par dagars arbete och för TG tog det därför 4 månader. Sedan skulle de läggas in i underhållssystemet, och där har vi nu stått och stampat sedan i september. I oktober nämde jag detta för min chef och sa då att en person i vårt team som sitter i Danmark och som är lite av en allt-i-allo skulle ju kunna hjälpa till med det om det behövdes, om TG inte själv kunde eller hann. Jag nämnde detta för TG och han bara Men då blir det ju på danska. Notera att det här är en person som tidigare har sagt sig inte ha några problem med att förstå danska, men det var väl då det. Jag svarade att om checklistorna är skrivna på svenska så kommer ju den här danska personen att skriva som det står på checklistorna, detvillsäga på svenska. TG mumlade något diffust på sitt sävliga sätt och sen blev det inte mer sagt om det. Och såklart blev inget gjort heller.
Nästa uppföljningsmöte en månad senare kunde vi alla bara konstatera att det inte var något nytt på den punkten, och jag tog då upp IGEN att det finns en resurs att tillgå om TG inte har tid eller inte vet hur han ska göra. Varpå TG bidrog med diffust mummel och inget mer. Klagade lite hos min chef hur frustrerande det är att jobba med den här typen av människor, och han (min chef) föreslog då att jag skulle ge TG:s chef erbjudandet om den här extraresursen istället. Min chef tyckte att jag skulle lägga fram det som att extraresursen inte hade så mycket att göra just nu, så att det nästan blev som att det var TG som gjorde extraresursen en tjänst genom att förse henne med lite arbetsuppgifter så att hon slapp sitta och rulla tummarna. Exakt så lade jag fram det för TG:s chef, men hen bara Jag vet att TG jobbar rätt mycket med det just nu. Vilket han inte alls gör. Det finns inget som jag tycker är så TÖNTIGT som när någon ska försöka ge sken av att någon gör något fastän jag vet och hen vet, och hen vet att jag vet, att det inte har gjorts ett piss. Men jahaja, försöka duger kanske.
Efter jobbet åkte jag på thaimassage. Brukar unna mig 90 minuter i vanliga fall, men nu har hon höjt priserna rätt rejält och då blev jag lite snål och bokade bara 60 minuter. Kändes lite futtigt, men någon nytta gjorde det säkert. Åkte sedan hem, var trött och började tänka latmaskstankar i stil med att bara slänga sig i soffan och Det gör väl inget om du inte kommer upp i 10 000 steg exakt varje dag...men sen tog jag mig samman och ångade ut på en femkilometersrunda med hundarna. Sen var det dags att ge sig iväg på möte i stallet och därefter var det möte med privatryttarna i samma stall, det senare kändes som att det dränerade mig fullständigt på energi och då var det inte bara för att jag var hemma klockan 22 utan för att det finns vissa typer av människor som fan i mig nästan tvångsmässigt måste klaga. Ni vet, såna som klagar över att det regnar men skiner solen så är det inte heller bra. Råkade ut för en sån igår och det var ju inte så att man hoppade jämfota av glädje. Men, men. Man får väl frammana sitt SPIRIT ANIMAL, THE GOOSE och gå vidare i livet.
Idag är det ridning, men kommer förhoppningsvis ändå hem i någorlunda vettig tid. Har knappt sett min man den här veckan för jag har åkt till stallet innan han har kommit hem och när jag har kommit hem har han gått och lagt sig. Festligt liv?
På tal om festligt liv, eller inte: i morse när jag körde till jobbet så fick jag bromsa för en dovhjortstjur som bokstavligt talat hoppade fram på tre ben över vägen. På riktigt! det ena bakbenet var liksom kapat vid hasen, men det såg inte alls ut att vara någon ny skada, och hjorten själv såg bortsett från sin linkande gång ut att vara i hyfsat skick och i gott hull. Ändå lite konstigt att den inte har blivit tagen av vargen, måste ju vara ett asenkelt bytesdjur kan man ju tycka? Det här borde veganer tänka en liten stund på, de som alltid kommer dragandes med att djuren i det fria och vilda skulle ha det så mycket bättre än i fångenskap. Om det kan man väl delvis hålla med, men också: tror inte det är så djävla festligt att vara dovhjort och förlora ett halvt bakben, hur det nu har gått till men smärtfritt var det gissningsvis inte. Och sen blir man uppäten av en varg för att man inte klarar av att springa från den. Det låter inte så himla drömmigt, tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar