Julledighet dag 11-12

2024 går mot sitt slut, brukar inte direkt summera det som varit men tänkte ändå lite på det i förmiddags när jag var ute och gick. 2024 har väl varit både toppar och dalar (som alla andra år såklart). Största sorgen var när min fina Remus fick somna in i augusti. Största utmaningen bar kanske att, mot bättre vetande, tacka ja till att sitta med i styrelsen i stallet, vilket har varit...ansträngande, men också roligt och utvecklande.  Jobbmässigt har det varit mycket frustration, men också mycket bekräftelser. Har på det stora hela tränat som jag ska och trots fotproblem sprungit två lopp. Eller ja, deltagit åtminstone, haha.

Ja, det var väl ungefär så tankarna gick när jag traskade runt i skogen i morse/förmiddags. En trevlig runda på 18 kilometer som avslutades med att kila ner till bibblan och lämna och hämta böcker. Sen var det dags för lunch och så soffan och Stephen King (håller fortfarande på med Så du vill ha det mörkare, det kommer tydligen alltid biblioteksböcker med 14-dagarslån och ingen möjlighet till omlån emellan men eftersom det är en novellsamling så funkar det ju att lägga den ifrån sig utan att man tappar tråden). Om en timme ungefär ska jag och min man spela på trav. Kvällen innehåller inga som helst planer förutom att vi ska äta entrecote (som råkade finnas i frysen) och dricka bubbel (som vi fick i julklapp av min dotter och hennes sambo). Sen går jag väl i vanlig ordning och lägger mig innan tolvslaget och vaknar, pigg och utvilad, till ett nytt år.

Min dotter och jag har startat en filmklubb! Vi är de enda medlemmarna och den går ut på att vi ska försöka gå på bio med någon form av regelbundenhet, typ en gång i månaden eller en gång varannan månad. Vi har en förkärlek för halvkass svensk film som få andra människor uppskattar. Klubben heter Club ROMIF p g a att en gång när min dotter var 11-12 år och mina föräldrar var och hälsade på så gick vi på bio och såg Reine Och Mimmi I Fjällen (däraf ROMIF), och min mamma höll på att smälla av och beklagar sig fortfarande, mer än 25 år senare, över att det var de mest bortkastade 90 minuterna av hennes liv. Idag mailade min dotter ROMIF GOLD VIP CARD som hon hade gjort, dom ska vi laminera och ha och svänga oss med.

Snart är min son återbördad i den skånska myllan också efter att ha levt i exil i Värmland några år. Dom flyttar ner efter nyår, så under 2025 får jag förhoppningsvis träffa honom lite oftare än de cirka 0 gånger som jag fick under 2024. Han har fått jobb som kantor i Ankeborgs största kyrka, så under 2025 kommer jag gissningsvis också att besöka den lite fler gånger än de senaste...tja, kan det vara 30 år sedan jag senast hedrade Guds hus med min tvivelaktiga närvaro? 

2024 var också året som min bror av olika skäl lämnade det liv han levt på Gotland de senaste 15-ish åren och flyttade till fastlandet, så 2025 blir kanske ett år när vi får möjlighet att hänga lite mer än de cirka 2 timmar vi lyckades få till 2024? Är ju förhoppningsvis liiite enklare att susa 25 mil norrut på E4:an (eller tvärtom för honom) än att ha en heldag med logistik i form av färja som måste bokas och bilresor till och från färjeläger och långtidsparkeringar och fan och hans moster. 

För 25 år sedan var det millenniumskifte, och på morgonen den 1/1 2000 så befann jag mig i stallet och morgonfodrade. Imorgon bitti kommer jag också att befinna mig i stallet för utsläpp av lektionshästar och ponnyer i hagar. Vilken vacker symmetri ändå? Gott nytt år.