Till stallet istället, v 47 2024, pt 1

Igår när jag hade ridit så fick jag känslan av att det var torsdag, aah, gött, fredag imorgon och så kom jag på att det bara var tisdag. Har uppenbarligen inte vant mig vid dressyrtisdagar med Köttbullen, men igår var det alltså en sån. Hon kändes mindre fast i högersidan igår än hon gjorde förra veckan. Kan också ha att göra med att vi värmde upp självständigt i skritt med mycket volter och framdelsvändningar så att hon lossnade lite mer. Själva övningen var öppna längs med långsidan och där KÄMPAR vi, ååh vad Köttbullen tycker det är svårt. Och jag med, för jag får så sällan något kvitto på att hjälpgivningen är korrekt, för även om den är det så tycker Köttbullen att hon ska göra annorlunda p g a att det är jobbigt för henne. Nu red du bogen in nästan hela långsidan, hojtade instruktör K till mig och jag svarade halvt bittert och halvt på skoj att det var väl kul att det i alla fall hände NÅGOT och att hon inte bara vek halsen och traskade rakt fram. Jaja. Hon kändes i alla fall trevlig i formen och några gånger kände jag att hon riktigt  arbetade med hela kroppen på ett sätt som kändes mäktigt. Sen är ju galoppen vad den är, vet snart inte vad jag ska göra för att få henne att gå i form men det gäller väl att fortsätta jobba med framåtläget och tänka att det kommer av sig själv när bjudningen finns där. Kanske?  

På lördag ska jag rida för en extern tränare, det kan bli spännande. Det har ju ändå hänt väldigt mycket med Köttbullen de här åren jämfört med när hon var ny och verkligen såg ut som en liten köttbulle med en kort, tjock och spikrak hals som pekade rätt upp i skyn och det inte ens gick att rida henne på en volt utan att det kändes som att hon skulle välta omkull eftersom hon hade så dålig balans. Nu är ju skillnaden  ändå milsvid, måste man säga, men som alltid finns det gott om utrymme för förbättringar.