Min mastodontmötesdag igår blev lite luftigare än planerat eftersom mittenmötet blev inställt med kort varsel. Eller rättare sagt flyttat, till måndag eftermiddag och då kan jag inte vara med. Det är lite surt, för jag brukar kunna fixa och trixa och få till det och är mycket mån om att ingen ska gnöla om att jag aldrig kan vara med på eftermiddagsmöten och i förlängningen kanske tvinga mig att jobba vanliga kontorstider, vilket i min värld är lika med ett öde värre än döden, men den här gången gick det inte att lösa. Det här mötet har av olika skäl bokats om tre eller fyra gånger redan, p g a att andra inte kunnat och en stund efter att jag mailat och sagt att jag inte kunde vara med på mötet så blev det flyttat till början av december. Oj vad långt till dess, hann jag tänka innan jag insåg att det bara var ett par veckor. Herregud.
Knogade på med Projektet, djupandades ett tag för det är SÅ MYCKET som inte handlar om Projektet och som är som lösa trådar överallt och man vet liksom inte var man ska börja nysta för att få struktur. Kom på att jag skulle göra en instruktion för en grej i form av ett flödesschema, och blev så nöjd med mig själv som kom på den uppgiften. ÄLSKAR att göra flödesscheman, blir helt lugn i själen av att sitta och flytta runt med rutor och pilar. Alternativt sitta och knåpa statistik och formler och tabeller och diagram i Excel. Mmmm...Excel.
Efter jobbet åkte jag till en skoaffär som ligger bredvid Willys för att köpa skosnören till min man. Han ska åka till Köpenhamn med en kompis över helgen och eftersom det har blivit lite vinter nu (buuuu) så tänkte han ha sina kängor, som tydligen saknade skosnören och eftersom det är jag som har bilen så blir det också jag som åker på att uträtta den här typen av ärenden. De ska vara 190 cm, MINST! var instruktionen jag fått, och det lät ju skitlångt, två meter nästan, men jag vet av egen erfarenhet att det är väldigt sällan som skosnören är för långa, snarare tvärtom. Det var dock inget den här skoaffären hade i sin affärsidé, för de längsta skosnörena som fanns i deras sortiment var 120 cm, så det var bara att bege sig därifrån med ogjort ärende. Du får gå till en skoaffär i Köpenhamn, där är nog utbudet lite större sa jag till honom senare, och med det fick han låta sig nöja.
Åkte sedan till ett bageri och köpte en liten tårta för det var min mans födelsedag igår. Tänkte köpa en Budapestrulle för det är hans favorit, men det fanns ingen så det fick bli någon slags variant av Williamstårta i en liten behändig storlek som gav cirka fyra normalstora tårtbitar. Svängde sedan vidare inom Coop hemma i byn och hämtade min mammas frökalender som nu äntligen behagat dyka upp till ingen nytta längre, åkte hem, gick ut med hundarna med livet som insats för gårdagens snö hade töat och sedan frusit igen så det var verkligen glashalt på sina ställen. Kom hem igen, panikletade länge och väl efter en bok av Arthur Machen som jag köpt för längesen som en tänkt framtida present till min man eftersom han är ett stort fan av H P Lovecraft (och H P Lovecraft i sin tur var ett stort fan av Arthur Machen) och som jag lagt "på ett bra ställe". Jag har tre-fyra såna där Bra Ställen (en låda i mitt sängbord, ett skåp i kattvinden på min sida av sovrummet, en låda i en skänk i matrummet och så förstås i mitt Flickrum™), där min man aldrig är och rotar, men den fanns inte någonstans där. Och eftersom hans andra present, den där nostalgi-spel-konsolaktiga saken som jag beställde för evigheter sedan men som fastnade i den polska tullen, fortfarande är spårlöst försvunnen så vore det ju tråkigt om hans present bara blev tomma ord om internethandel i allmänhet och PostNord i synnerhet och inte ens ett par skosnören kunde uppbringas. Men till slut hittade jag den, boken alltså, intryckt i garderoben där jag har mina ridkläder, så det fanns alltså ett femte Bra Ställe. PUH.
Sen kom min man hem och eftersom det var onsdag och inget möte i sikte så var det filmkväll och eftersom det var hans födelsedag så fick han välja och då blev det Sherlock Holmes. Han fick sin bok och ett kuvert med skraplotter och Binglottersuppesittarkvällslotter (som vi "råkar" sälja i stallet just nu, nöden har ingen lag) och blev glad för båda. Vi åt tårtan och det var något av det mäktigaste jag ätit i tårtväg. Jag tog ändå bara en pytteliten bit, men orkade inte ens äta hela den och av den bit jag lämnade så är jag helt övertygad om att man skulle kunna stoppa ner den i en tjugolitersspann med vatten, mixa med en stavmixer och mätta en hel by i Afrika i en vecka, så söt och näringstät var den.
Från det ena till det andra, för ett tag sedan fick jag ett mail från Specsaver (där jag prenumererar på månadslinser och betalningen är kopplad till mitt bankkort) att "ditt betalkort är på väg att upphöra att gälla". Kollade och det gick ut i december 2024 och då djävlar är det väl hög tid att få ett nytt? Måste erkänna att jag inte har koll på hur tätt inpå man brukar få ett nytt kontra bäst-före-datum, för det brukar ju bara dimpa ner i brevlådan och så är det lite nervöst för man tror inte att det ska funka så enkelt som att det aktiveras första gången det används utan man (i alla fall jag) tror att det kommer att någon betalterminal på Willys kommer att bröla ut KÖP MEDGES EJ när man står där med full kundvagn i fredagsrusningen. Har i och för sig aldrig hänt, men det betyder ju inte att det aldrig kommer att hända.
Jag älskar när saker och ting går smidigt och helst automatiskt, men nähä, ska man nu vara tvungen att ringa banken och börja härja om att man ska ha nytt kort? Började lite smått med att logga in på internetbanken och nämen hejsan hoppsan, där fanns visst en rubrik som hette "dina kortbeställningar" där man i fem steg kunde följa processen för när man får nytt bankkort. Jag var nu tydligen i steg 4, vilket var "kortet tillverkas" och nästa steg är LEVERANS, vilket beräknas ske på måndag. Och det alldeles utan att jag behövt göra ett smack. Halleluja! Nu ska i och för sig leveransen göras med PostNord, så vi ska väl inte ropa hej förrän bankkortet ligger i brevlådan, men den som lever får se.
Dagen avslutades med att jag fick ett sms om att mina äppelträd fanns att hämta på Schenkers utlämningsställe i byn, det var ju oerhört passande nu när det är minusgrader och snö på marken (och var det inte det jag förutspådde?), men redan efter helgen ska det bli mildare så då kan man nog peta ner dom i jorden hoppas jag. Ja, det var väl allt så här långt från den misslyckade shoppingens gudinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar